I det traditionella skolsystemet brukar man främst ägna sig åt att studera det som inte förändras. Det grundläggande, det elementära, det avslutade förblir opåverkade av att världen utvecklas. Det viktigaste är det som inte förändras. Detta ska också pluggas in och anses lägga grunden för all kunskap.
Men mycket i världen förändras. Nyhetsflödet är nytt varje dag, mycket måste ständigt uppdateras vilket gör att det är onödigt att lära in det utantill. Det senaste ersätts snart med nya nyheter, det är inte avlutat. Men att avfärda allt som inte är statiskt eller avslutat är fel väg att gå i skolan. Världens signum är förändring och det borde skolan inte ta avstånd ifrån. Det föränderliga och det komplexa (till skillnad från det elementära) är också intressantare för eleven, mer stimulerande. Och verkligheten beskrivs mer sanningsenligt om det analyseras som något mångfacetterat. Vad mera är: det eviga kan sägas bo i förändringen. Verkligheten förändras ständigt och blir därför till något stadigvarande och transcendent. Att studera hur förändring sker kan vara något för en skolutvecklare att tänka på. Föränderligheten är evig. Därför ska det studeras. Ibland menar man att faktakunskaper är det viktigaste och eleven ska kunna dessa fakta utantill. Men om fakta ständigt förändras, hur ska man gå vidare? Här kan informativ pedagogik komma till hjälp. Information om den samtida verkligheten är en färskvara. Översikter, statistik, opinionsundersökningar och andra hjälpmedel för informativ pedagogik kan leda till en mer allsidig bekantskap med det studerade. För att illustrera detta kan man kanske fundera kring hur en lektion om världshandeln skulle kunna presenteras (kanske på en ekonomilektion om det hade funnits på schemat, annars kanske i samhällskunskap). Läraren kan ta upp samhällets behov av transporter, leveranser och varuförsörjning. Allt detta måste också planeras för och det blir en lektion i samhällsplanering. Man kan föra på tal tekniska aspekter, utvecklandet av miljövänliga transporter. Även transporter av människor kan informeras om, kollektivtrafik, turism etc. Allt detta förändras ständigt, med tiden utvecklas nya transportsystem och det känns malplacerat att tvinga eleven plugga in fakta om detta. De siffror man nämner, alla transportslag, lagstiftning etc. har som mål inte en faktainlärning utan ska istället ge en komplettare förståelse av ämnet, lektionerna blir en orientering och allmänna kunskaper om handel och samhällsplanering uppstår. Eleven lär sig att det går tåg, men inte vilka, vad de kallas eller när de går. Det vore absurt att kräva av eleven att lära in det eftersom detta förändras. Istället får eleven verktyg att förstå världen. Samtal om handeln i Sverige och världen med olika varor, de vanligaste transportvägarna, den ökande turismen, utvecklandet av grön teknologi, etc. gör att eleven lär sig om det som förändras och hur olika aktörer handskas med denna nödvändighet. Att lära sig om det som förändras i samtiden, det som inte är avslutat och isolerat från påverkan är något som kan genomsyra skolan i stället för den ”elementaristiska” tendens undervisningen ofta har. Studera det föränderliga kan göra ämnena mer relevanta, mer verklighetstrogna och mer intressanta för eleven.
0 Comments
Man kan inom tredjespråksundervisningen berätta för eleven att den inte kommer att lära sig det studerade språket. Ytterst få kan lära sig språk snabbt. Det tar oftast många år och att vistas i landet där språket talas är en nödvändighet för att lära sig det. Det fåtal timmar som ägnas språket i skolan räcker vanligen inte för att lära sig det.
Detta sägs ofta inte. Eleven invaggas i en tro att det går att lära sig språket i skolan om man pluggar. Efteråt, i vuxen ålder, inses att språkinlärning uteblivit, att det mesta glömts bort. Det vore mer ärligt, det vore att tala sanning, om man informerade eleven om att det tar tid att lära sig ett språk. Kanske skulle det uppskattas av eleven. Det lönar sig inte att traggla böjningsmönster och göra enkla talövningar, det hjälper inte mycket. Vad kan man mer berätta om språkinlärning? Kanske att läsförståelse är det som normalt premieras inom språkundervisning. Det är ett kännemärke för skolan att det skrivna är viktigare än det talade. Man studerar enklare, tillrättalagda texter. Högre upp i studierna är det vanligt att studera litterära texter eller tidningsartiklar. Sällan informeras om talspråk, dess grundläggande ordförråd, uttalet och det faktum att vardagsspråket är mer oregelbundet än det högre språket. Basordförrådet i ett språk kan vara på cirka 1000-3000 ord (uppgifterna varierar). Med detta kan man uttrycka sig hjälpligt och förstå en hel del. Dessa ord kan man göra en lista av och ge eleven. Den ger överblick och de som är intresserade kan försöka plugga in en del. Den kan också vara en sorts uppslagsbok som kan komma till användning senare i livet. Vardagsspråket är det som används mest och därför har orden i vardagsspråket blivit oregelbundna. De vanligaste verben, substantiven, pronomina, etc. är oregelbundna vilket gör vardagsspråkets grammatik svårare att lära sig än det skrivnas. I talspråket uppstår också svårigheter när det gäller uttalet. Många bokstäver och stavelser uttalas inte och förändringar sker i övergången från skrift till tal. Det skrivna är ofta väsensskilt från det talade. Elision är vanligt. Det är som om den som talar vill göra det så enkelt som möjligt för sig och därför ”fuskar” med uttalet. Detta kan informeras om i undervisningen. Gå igenom lite av detta ”fusk-uttal” kan vara upplysande för eleven och bidra till att den uppfattar mer av det talade språket. Man kan också informera om grammatik. Grammatik kan ibland framstå som tråkig och meningslös. Men med grammatik kan man lära sig ords böjning och utöka sina möjligheter att uttrycka sig. Eleven behöver inte lära sig varje uttryck för sig. Att på detta sätt motivera grammatik kan hjälpa eleven att se meningen med grammatikmomenten i skolan. ”Svåra” ord är ofta desamma i många språk, vilket gör att svårare texter kan vara förhållandevis enkla att förstå. De europeiska språken har många lånord från grekiska och latinet ligger till grund för de latinska språken. Engelska har också många ord som härrör från latinet (via franska). Detta gör att innehållsmässigt intressant text kan inkluderas i undervisningen. Att lära sig säga vad man heter eller lära sig säga vad klockan är inte intellektuellt stimulerande. Text med intressant innehåll, t.ex. om det land där språket talas, dess kultur, historia, geografi, etc. kan göra undervisningen intressantare. Enbart grammatik vidgar inte vyerna. Språkinlärning i skolan kan således bara bli en första bekantskap med ett språk, en kultur och det är av vikt att detta öppet sägs i undervisningen. Eleven förstår det ändå och att vara tydlig med det kan skapa ett förtroende mellan lärare och elev. Kanske kan det möjliggöra en lättsammare ton i klassrummet. Att ägna sig åt språkövningar utan kontakt med verkligheten (t.ex. med innehållsrik text eller studier i talspråk) skapar ett avstånd mellan eleven och livet. Att lära sig ett språk tar tid. Skolan ska inte odla illusionen om att det går fort eller att det är enkelt. ,Med social reproduktion brukar man i skolsammanhang mena att elever med högutbildade föräldrar lyckas bra i skolan och läser vidare på universitetet och får välbetalda jobb medan barn med föräldrar från de lägre klasserna lyckas sämre och väljer enklare jobb.
Barn följer i sina föräldrars fotspår. Detta anses vara förkastligt av många, främst på vänsterkanten. Arbetarnas barn tar inte klivet upp till överklassen genom att studera. De gör ingen klassresa. Ändå är arbetarbarn förmodligen lika begåvade som överklassens barn. Skolan kan hjälpa begåvade arbetarbarn att ta steget upp till överklassen genom att studera vidare på universitetet. Detta sker sällan. Ett skäl kan vara att yrkeslivet sällan nämns i skolan. Det som studeras rör inte arbetslivet, kanske för att det är en förberedelse till vidare studier. Det finns i och för sig yrkespraktik på schemat (PRAO, Praktisk Arbetslivsorientering) där eleven får vistas några dagar eller veckor på en arbetsplats, men det är också det enda. Någon fortlöpande information om yrken saknas. Skolan skulle kunna göra mer för att berätta om yrken, om arbetsplatser, om yrkesutbildningar. Eleverna skulle kunna informeras mer om arbetsuppgifter, vilken kompetens som krävs för de olika yrkena. Det skulle då gälla både sådana som kräver högre utbildning och arbetaryrken. Med information om dessa kan eleven stifta bekantskap med andra yrken än de som utövas i hans familj. Eleverna skulle få veta mer om olika yrken och inte känna främlingskap inför sådana som tillhör en annan klass. En annan tanke är att skolan med sin humanistiska ideologi inte nämner den kompetens som krävs i de olika yrkena. Oftast efterfrågas inte boklig lärdom. Social kompetens t.ex. är viktig i många yrken, något som inte alltid premieras i skolan. En som jobbar i en butik behöver kunna vara snabb och serviceinriktad, kunna hantera kunder på ett bra sätt. Sådant förbereds inte för i skolan. Praktiska yrken kräver kunskaper som inte övas i skolan. Unga är intresserade av arbete. Sedan barnsben har de velat bli något när de blir stora. De drömmer om vissa yrken och vill veta mer om dem. Ibland är det så att de inte vet vad de vill bli. De behöver då information och ledning inför framtida yrkesval. Att bredda kunskaperna om vilka yrken som finns, vad man behöver kunna, hur man gör ett bra jobb är viktig information. Insikter om yrken kan enligt min mening motverka social reproduktion. För det mesta väljer eleven att stanna i sin klass för att de inte känner till något annat. Dessa kunskaper om yrken och yrkesutbildningar kan inkorporeras i alla ämnen. Man behöver då berätta inte bara om yrken som kan knytas till något läroämne (t.ex. yrket matematiker när man läser matematik). Man måste även informera om yrken som är mer praktiska. Det blir till en yrkesvägledning och en förberedelse för ett liv i samhället, något mer än bara praktik utanför skolan (PRAO). Kanske kan även klassresor nedåt då oftare förekomma. Bekantskap med de olika yrken som finns, både sådana som kräver högskoleutbildning och de som kräver kortare yrkesutbildning, kan leda till social rörlighet och en skola som är mer i samklang med det övriga samhället. Man kan inte praktiskt utföra många arbeten i klassrummet men man kan prata om dem och informera eleven om olika yrkens existens. 1800-talet framstår i skolhistorien som en viktig period. Det var då de nationella, allmänna och obligatoriska skolsystemen skapades. I Sverige inrättades en tudelning, den så kallade parallellskolan. Allmogens barn läste i folkskolan medan borgarnas barn erbjöds en annan skolform: läroverket.
Sekundärundervisningen sköttes helt av läroverken och därmed var denna undervisning skild från folkskolan. Det var i sekundärundervisningen som vetenskap, konst och främmande språk odlades. I folkskolan läste man kristendom, svenska, matematik och en del andra ämnen som t.ex. historia och geografi. Om sekundärundervisningen var ämnad för borgarnas barn kan man undra varför inte ämnen som ekonomi, juridik eller politik ingick i läroplanen. Dessa var ju ämnen som skulle kunna passa dem som kontrollerade handel, var representerade i riksdagen och som ledde kampen i tidningarna mot kungamakten. Ursprunget till skolsystemet som växte fram på 1800-talet låg i franska revolutionen ideal och bl.a. dess krav på jämlikhet. Dessa tog sig sedermera uttryck i viljan att skapa en skola för alla. Jämlikheten skulle råda i samhället. Men strävan efter jämlikhet för borgarna kanske var en vilja att likställas med adeln. Därför läste man i läroverken ämnen som konst, litteratur, främmande språk och vetenskap. De ville höja sig, sträva uppåt för att kunna jämföra sig med adeln. Skolan blev en arena för denna borgarnas strävan; att socialt stiga i graderna, att uppnå ett liv som adel, i lyx och med obegränsade ekonomiska resurser, ett liv som kunde ägnas åt konst och vetenskap. Ett tecken på att detta stämmer är att referenser till yrkesliv helt saknas i skolan. Det är som om eleverna i framtiden skulle leva som rentiärer och endast ägna sig åt aktiviteter som har prestige och glans. Språkkunskaper ska användas under resor utomlands (grand tour) och studier företas endast för deras egen skull. Borgarnas skolsystem inom sekundärundervisningen är helt inriktad på att främja kunskaper som inte behövs när man ska tjäna sitt uppehälle. Eleven än i dag lider av detta. Få saker tas upp i skolan som kan vara till nytta när man ska ta sig fram i samhället. Tanken att eleven i framtiden ska ha ett yrkesliv antyds över huvud taget inte. Detta är till förfång för eleven. Det innebär att nödvändiga kunskaper ignoreras och att eleven inte lär sig fungera i samhället. En adelsman hade sin försörjning tryggad. Dagens elev är inte så priviligierad. Livet som adelsman går inte att föra på något djupare sätt idag. Det tillhör en förfluten epok. Tänk bara på utbildningen för en adelsman. Denne hade privatlärare (vilket skolan inte har råd att erbjuda alla idag), och viktiga ingredienser i utbildningen var dans, fäktning, ridning. Ofta var det kunskaper inom krigskonsten som premierades och det bästa var att göra tjänst vid hovet för att sedan utbilda sig till officer. Denna epok är förbi. Nu krävs andra kunskaper. Skolsystemet borde införa ämnen som informerar, som instruerar och som hjälper eleven i det framtida livet. Ämnen som t.ex. juridik, ekonomi, media, politik behövs i skolan för att den ska vara relevant och intressant att gå i. Många inom reformpedagogiken (progressive education) ägnar stor uppmärksamhet åt att studera eleven. I Rousseaus efterföljd ska elevens personliga utveckling följas. Det blir studier i hur inlärning går till, hur elevens sinnen utvecklas, hur den uppfattar kunskaper och hur den tillgodogör sig dem. Ofta delas elevens, barnets, utveckling in i olika faser och undervisningen anpassas till dem. Man kan nämna Maria Montessori eller Rudolf Steiner som exempel på sådana reformpedagoger.
Mot dessa inriktningar kan man ställa ett perspektiv där man studerar lärarens psykologi. Vad vill läraren lära ut? Vilka kunskaper prioriteras? Hur ska undervisningen gå till? I stället för elevens psykologi studeras hur läraren tänker och agerar. Man kan nämna flera särdrag som utmärker lärarens psykologi. Man kan tala om ett socialt övertag. Läraren vet mer genom sin utbildning och livserfarenhet. Moraliska aspekter kan nämnas, läraren får en uppfostrande roll. Den moraliska dimensionen finns också i det att demokratiska värderingar som till exempel respekten för mänskliga rättigheter ska genomsyra skolan. En sådan fostrande tendens, speciellt i sekundärundervisningen, kan spåras i den begränsning av antalet kunskaper som lärs ut. Kanske är lärdomen för eleven att inget i livet är gratis. Eleven ska läsa läxor, vara lydig, tala och skriva när de blir tillsagda och ta till sig det fåtal kunskaper som ingår i läroplanen. Eleven ska slita och därmed ”förtjäna” kunskaper och information. Kunskap (information) är en vara vilket bland annat betyder att den inte frånhänds villigt. Läraren håller inne med vad den vet och vill egentligen lära ut så lite som möjligt. Åtminstone ska eleven ”betala” med att göra övningar och lyssna på lektionerna. Den som besitter kunskaper vill inte dela med sig av dem, då förloras övertaget. Därför undanhålls eleven det mesta av den kunskap som finns. Tanken, som är vanlig bland reformpedagoger, att eleven själv ska utgöra källan till kunskap kan sättas i samband med denna ekonomiska aspekt av undervisning. Eleven ska själva berätta, skriva, hålla presentationer, leta fakta etc. Den kunskap som läraren skulle kunna förmedla förtigs för det mesta och lärs aldrig ut. Alla förutsättningar finns för att med den moderna teknologin bredda kunskaperna, utöka dem för att göra dem mera heltäckande. Man kan leta fram bättre exempel och utan att kräva motprestationer presentera fler aspekter och vinklar av ett ämne. Digitaliseringen och lättillgängligheten som den medför kommer kanske att påverka skolan i riktning mot ett mer mångfacetterat kunskapsinnehåll. Då blir skolan rikare och intressantare för eleven. Låt skolan bli mer generös i sin behandling av eleven när det gäller kunskaper. Den snålhet som finns i den mänskliga naturen och lärarens och läroplanens rädsla för att förlora övertaget får inte dominera i skolan. |
Arkiv
September 2018
Kategorier
Alla
<span id="blogportalstats" title="166361"></span>
<script type="text/javascript"> (function() { var s = document.createElement('script'); s.type = 'text/javascript'; s.async = true; s.src = 'https://www.bloggportalen.se/BlogPortal/js/stats/blogstat.js'; var x = document.getElementsByTagName('script')[0]; x.parentNode.insertBefore(s, x); })(); </script> |