Många inom reformpedagogiken (progressive education) ägnar stor uppmärksamhet åt att studera eleven. I Rousseaus efterföljd ska elevens personliga utveckling följas. Det blir studier i hur inlärning går till, hur elevens sinnen utvecklas, hur den uppfattar kunskaper och hur den tillgodogör sig dem. Ofta delas elevens, barnets, utveckling in i olika faser och undervisningen anpassas till dem. Man kan nämna Maria Montessori eller Rudolf Steiner som exempel på sådana reformpedagoger.
Mot dessa inriktningar kan man ställa ett perspektiv där man studerar lärarens psykologi. Vad vill läraren lära ut? Vilka kunskaper prioriteras? Hur ska undervisningen gå till? I stället för elevens psykologi studeras hur läraren tänker och agerar. Man kan nämna flera särdrag som utmärker lärarens psykologi. Man kan tala om ett socialt övertag. Läraren vet mer genom sin utbildning och livserfarenhet. Moraliska aspekter kan nämnas, läraren får en uppfostrande roll. Den moraliska dimensionen finns också i det att demokratiska värderingar som till exempel respekten för mänskliga rättigheter ska genomsyra skolan. En sådan fostrande tendens, speciellt i sekundärundervisningen, kan spåras i den begränsning av antalet kunskaper som lärs ut. Kanske är lärdomen för eleven att inget i livet är gratis. Eleven ska läsa läxor, vara lydig, tala och skriva när de blir tillsagda och ta till sig det fåtal kunskaper som ingår i läroplanen. Eleven ska slita och därmed ”förtjäna” kunskaper och information. Kunskap (information) är en vara vilket bland annat betyder att den inte frånhänds villigt. Läraren håller inne med vad den vet och vill egentligen lära ut så lite som möjligt. Åtminstone ska eleven ”betala” med att göra övningar och lyssna på lektionerna. Den som besitter kunskaper vill inte dela med sig av dem, då förloras övertaget. Därför undanhålls eleven det mesta av den kunskap som finns. Tanken, som är vanlig bland reformpedagoger, att eleven själv ska utgöra källan till kunskap kan sättas i samband med denna ekonomiska aspekt av undervisning. Eleven ska själva berätta, skriva, hålla presentationer, leta fakta etc. Den kunskap som läraren skulle kunna förmedla förtigs för det mesta och lärs aldrig ut. Alla förutsättningar finns för att med den moderna teknologin bredda kunskaperna, utöka dem för att göra dem mera heltäckande. Man kan leta fram bättre exempel och utan att kräva motprestationer presentera fler aspekter och vinklar av ett ämne. Digitaliseringen och lättillgängligheten som den medför kommer kanske att påverka skolan i riktning mot ett mer mångfacetterat kunskapsinnehåll. Då blir skolan rikare och intressantare för eleven. Låt skolan bli mer generös i sin behandling av eleven när det gäller kunskaper. Den snålhet som finns i den mänskliga naturen och lärarens och läroplanens rädsla för att förlora övertaget får inte dominera i skolan.
0 Comments
Reformpedagoger har under alla tider kritiserat skolan för att lära ut abstrakta saker och för att vara avskärmad från verkligheten. Detta har tagit sig olika uttryck hos olika pedagoger. Ibland har det föreslagits att eleverna ska syssla med praktiskt arbete, t.ex. hantverk eller trädgårdssysslor. Ibland hävdas att eleven inte bara ska läsa sig till kunskapen eller sitta passiv i klassrummet. Alla sinnen bör aktiveras, menar man; syn, hörsel, känsel, luktsinne och smak, och man ska se till att eleven på så sätt får en komplett upplevelse av det studerade och att den lär sig mer.
Men verkligheten är, enligt min mening, så mycket mer än det som direkt kan förnimmas med de fem sinnena. Om eleven, vilket ibland föreslås, går ut ur klassrummet och träder ut i ”verkligheten”(verkligheten ses ibland i skolan som det som finns utanför klassrummet) så ser den trafik (i staden), gator, byggnader, parker. På landsbygden kanske det är mer åkrar och skogar som beskådas. Vill man knyta denna verklighet till skolämnena kan man t.ex. beräkna hastigheten på fordon (fysik eller matematik) rita av ett löv (teckning) eller se hur något faller (gravitationen). Djurliv kan studeras (biologi ) liksom reor och prisändringar (matematik). I kemilaborationer får eleven ta på föremål och öva något praktiskt. Men mycket av verkligheten uppfattas svårligen enbart med enkla sinnesintryck. Eleven kan se en bil på en gata utan att veta hur den fungerar eller hur trafikreglerna är utformade. Här krävs undervisning i teknik och juridik. Att se ett hus säger inget om hur huset byggdes eller vilket arbete som utförs i det (om det är ett kontorshus eller en företagsbyggnad). Att lagstiftning ligger till grund för t.ex. en banks verksamhet kan inte förstå utan att detta nämns. Att promenera utanför fasaden och titta på den ger inga kunskaper. Om man tar exemplet TV, eller ännu hellre” den virtuella verkligheten”, uppstår ett annat problem. Här ser man något, men det är inte verkligheten som visas. Det sedda kan uppfattas som något falskt. För att förstå TV och övriga medier behövs kunskaper som går utöver de som fås genom de fem sinnena. Dessa kan i själva verket lura tittarna. I exemplet TV krävs kunskaper i hur program utformas, hur de spelas in, de olika aktörernas arbetsuppgifter (författare, skådespelare, programledare, producenter, ljussättare, ljudtekniker etc.), tekniken som används, inspelningsplatsens geografiska placering etc. En annan verklighet som inte på ett omedelbart sätt förstås genom de fem sinnena är sociala relationer, maktförhållanden mellan människor eller människors känsloliv. Observationer kan indikera något men långvariga studier krävs för att komma fram till kunskaper som ändå ofta bara blir hypoteser eller gissningar. Olika typer av arbete uppfattas också svårligen genom att gå ut ur klassrummet. Mycket arbete sker bakom lyckta dörrar och insyn i företag och myndigheter är inte vanligt. Ett sätt att berika undervisningen är att muntligt beskriva verkligheten. Man kan invända att eleven då passivt hör med sin hörsel men som introduktion kan detta vara värdefullt och mer effektivt än att ge sig ut i verkligheten fysiskt. Detta kan sedan kombineras med andra studier, t.ex. läsning av olika texter. Man kan också leta rätt på program, videor eller annat material på nätet. På så sätt kan läraren på ett lättfattligt sätt beskriva hur något fungerar och hur olika aktörer agerar ute ”i verkligheten”. I t.ex. kemi motsvarar laborationerna inte den kemi son utförs idag. Skolkemin är föråldrad och kan inte sägas vara representativ för dagens praktik. Mer komplexa laborationer är inte praktiskt möjliga. Återstår då att berätta om, eller på olika sätt visa, komplex praktik inom kemins område. Om den är allsidig och konkret kan information bidra till mer kunskaper om verkligheten än den pedagogik som endast förespråkar praktiskt arbete, utflykter utanför klassrummet eller sådant som direkt uppfattas med de fem sinnena. Johann Heinrich PestalozziJohann Heinrich Pestalozzi har kallats ”den moderna pedagogikens fader”. Han var en av de första, stora reformpedagogerna och umgicks med alla de stora kulturpersonligheterna i den tyska kultursfären.
Han var kritisk mot sin tids undervisningsväsende. Den var för auktoritär och använde ofta utantillinlärning som metod och kroppsbestraffningar var vanliga. Undervisningen skulle vara annorlunda, tyckte han. Den skulle fokusera på eleven, på dennes individuella förutsättningar och erfarenheter. Eleven skulle vara friare än vad som var brukligt och skulle anses vara god till sin natur. Undervisningen skulle vara allsidig och stimulera alla sinnen . Praktisk nytta och lärande för livet premierades. Pestalozzi förordade utflykter ut i naturen för att på så sätt närma sig kunskap om den. Det näraliggande skulle gå före det abstrakta och eleven skulle vara aktiv i lärandet. Även fattiga skulle inkluderas i skolan som skulle vara ett medel för social rättvisa. Mycket av detta känns igen från dagens skola. Reformpedagoger i olika länder har under 18- och 1900-talen upprepat dessa idéer och i stort kan man säga att Pestalozzis idéer slagit igenom. Ämnena som Pestalozzi tyckte var viktigast var vetenskap, språk, matematik, musik, teckning, geografi och gymnastik. Det motsvara ungefär ämnena i dagens skola. Några har lagts till, t.ex. samhällskunskap och historia. Vissa praktiska ämnen har tillkommit som slöjd och hemkunskap. Men inget ämne har borttagits. Kanske är det avsaknaden av vissa ämnen som bäst belyser Pestalozzis och andra reformpedagogers inflytande. Han tyckte inte att t.ex. juridik, ekonomi, medicin skulle studeras. Han önskade sig mest vad jag kallar elementaristiska ämnen. Pestalozzi blir som tydligast elementaristisk i sina förslag till pedagogik. Han förordade att man började med det enklaste och sedan fortsatte med det mer sammansatta. Progressionen skulle ske gradvis och långsamt. Det viktigaste var delarna, menade han. Dessa skulle studeras var för sig och sedan kombineras för att bli mer komplexa. Helheten förkastade han. Denna teknik kunde appliceras på alla ämnen, allt hade sitt a-b-c-: t.ex språk (man börjar med bokstaven, sedan orden för att till slut skapa meningar) och geometri (först övas linjer, sedan sätts dessa samman i figurer). Även i gymnastik skulle denna metod användas. Enkla rörelser kunde övas in för att övergå i mer komplicerade mönster. Detta är vad jag kallar ”euklidisk elementarism”; att dela upp något i sina minsta beståndsdelar, börja med dessa och gradvis göra det mer komplicerat. I dagens skola är det fortfarande vanligt och här, liksom när det gäller valet av ämnen, märks Pestalozzis inflytande tydligt. Att elementarismen har haft sådan genomslagskraft är ett mysterium. Kanske har den traditionella skolan lyckats bevara sig självt genom att tillåta reformpedagogiken ett visst utrymme. Kombinationen av reformpedagogik och traditionell, urgammal, metodik har lett till den skola vi har idag. Men både den traditionella skolan och de reforminriktade metoderna är föråldrade. Bort med elementarismen! |
Arkiv
September 2018
Kategorier
Alla
<span id="blogportalstats" title="166361"></span>
<script type="text/javascript"> (function() { var s = document.createElement('script'); s.type = 'text/javascript'; s.async = true; s.src = 'https://www.bloggportalen.se/BlogPortal/js/stats/blogstat.js'; var x = document.getElementsByTagName('script')[0]; x.parentNode.insertBefore(s, x); })(); </script> |