Konst och vetenskap presenteras i skolan ofta helt utan förklaring och analys. Att de har hög status anses självklart och de är föremål för en sorts tyst, underförstådd vördnad. De är av oskattbart värde och kännetecknas av en allmän obegriplighet.
Men konst och litteratur är inte obegripliga företeelser. Det går att bena ut vad de består av och hur de uppstår. De går att angripa genom att använda t.ex. ekonomiska, sociologiska och psykologiska aspekter. Man bör avsakralisera konst och vetenskap, avdramatisera dem. Mästerverken som ofta väljs ut inom undervisningen, de vetenskapliga genombrotten kan nedmonteras och kunskaper i hur de frambringades kan förmedlas. Man kan reda ut vad kvalitet inom konst och vetenskap är genom att berätta, beskriva, informera om deras olika beståndsdelar och dimensioner. Konst och litterära verk var viktiga för nationsbyggandet på 1800- och 1900-talen och kanske är det en av orsakerna till att de studerats så ihärdigt i skolan och blivit så beundrade. En nation bestod av ett folk och författare och konstnärer uttryckte folksjälen, de förkroppsligade enhetstanken och värderades som nationalhelgon. Nationens storhet var det obegripliga som konsten och litteraturen illustrerade. Även vetenskapen hade en liknande position i samhället. Även den var vördad och de mest framstående vetenskapsmännen utgjorde en grund för nationell stolthet. Här är även tillhörigheten till den västerländska civilisationen en ingrediens. Vetenskaplig utveckling innebar att Väst fick ett övertag över andra civilisationer. Västerlandets civilisation går i arv i skolsystemet genom undervisning i konst, litteratur och vetenskap men det förklaras inte i tillräcklig mån, de verkar avlägsna och svårförståeliga. Konst och vetenskap skulle göras intressantare och lättfattligare om de fråntogs sin sakrala status och gjordes levande och tillgängliga. Konstnärlig kvalitet kan analyseras och belysas från olika håll liksom vetenskap. I båda fallen utförs ett arbete, seder följs och ersättning utgår för det mest framgångsrika. Konstdyrkan och ouppnåeliga vetenskapliga ideal hör inte hemma i skolan. Låt eleven lära känna de ekonomiska, sociala, psykologiska dimensionerna som kan knytas till dem. Med ett avståndstagande från de humanistiska upphöjande traditionella synsätten kan eleven introduceras i dem och få en inblick i hur konstverk och vetenskapliga upptäckter uppstår. Det skulle leda till större förståelse för konst och vetenskap och de skulle upphöra vara föremål för en kvasireligiös beundran och mystik.
0 Comments
Fler människor än man tror litar inte på vad vetenskapen säger. De menar att vetenskap är något som inte nödvändigtvis stämmer. Det handlar om tro. Människor tror på vetenskapen liksom en del tror på gud. De förstår den inte, sägs det, och kan inte förklara den. Vetenskap målas ut som en serie obskyra ”teorier”, som t.ex. atomteorin, teorin om evolutionen eller den om Big Bang.
En orsak till att så många tar avstånd från vetenskapen kan vara den otillräckliga kunskap som skolan förmedlar på området. Skolan misslyckas med att övertyga om att de flesta allmänt accepterade vetenskapliga rönen faktiskt stämmer. Kanske beror detta på att vetenskap anses vara svårt. Men det behöver det inte vara. Det finns sätt att förklara vetenskap och det på flera sätt än de som brukar användas. Ett sätt att förklara vetenskap kan vara att beskriva vetenskaplig bevisföring. De laboratorieövningar som görs i skolan är inte reell vetenskap. Det rör sig om förenklade procedurer som ska likna vetenskapliga experiment (s.k. ”systematiska undersökningar”). Endast sådana förenklade övningar anses möjliga i skolsammanhang. Mer utstuderade, verklighetstrogna experiment låter sig inte göras i skolan. De är praktiskt omöjliga att genomföra, menar man. Här kan berättande pedagogik komma till hjälp. Man kan inte utföra många experiment i skolan. Däremot kan man beskriva hur de går till. Att berätta om experiment kan ge en förståelse för vetenskaplig praktik. Eleven kan övertygas om riktigheten i vetenskapliga rön om den får ta del av de bevis som produceras vid vetenskapliga experiment. Man kan här med fördel berätta om några kända, historiskt viktiga experiment. Eleven lär känna bevisföringen praktiskt samtidigt som insikter fås i vetenskapshistoria. T.ex. kan några av Isaac Newtons experiment beskrivas (Newton brukar nämnas i skolan men det är inte alltid hans experiment beskrivs). Här kan en genomgång av hans praktiska arbete leda till förståelse för hur han kom fram till sina slutsatser, förståelse för bevisföringen. Dessa brukar presenteras i sin slutgiltiga, matematiska form men frambringades först genom experiment. Ett annat berömt exempel kan vara Antoine Lavoisiers (också en känd figur i skolsammanhang) noggranna vägande i sina experiment i kemi på 1700-talet som bevisade t.ex. att den totala massan förblir konstant vid en reaktion . Även Ernest Rutherfords experiment med guldfolie som indikerade atomstrukturen kan vara upplysande och leda till att eleven förstår att det finns bevis som pekar på att atomens struktur är den som vetenskapen anser att den är. I dagens värld kan olika typer elektronmikroskopi användas för att ”fotografera” atomer och molekyler. Det finns således bildbevis som stärker atomteorin. Att lära känna vetenskapens arbetsmetoder och uppnåendet av bevis kan hjälpa att förstå vetenskap och motverka kvasivetenskapliga teorier, vanföreställningar och vidskepelse. Att berätta om vetenskaplig praktik, både spjutspetsverksamhet och rutinarbete, hur man bevisar, testar och prövar sin fram med hjälp av experiment skapar ett bättre förtroende för vetenskapen hos eleven. Skepticism och misstro mot ”systemet”, kan övervinnas och eleven kan övertygas om att vetenskapen stämmer. Om det är något västerlandet är stolt över så är de vetenskapliga upptäckter det gjort. Det räknas som en av de största bedrifterna att ha återupptäckt de antika skrifterna och fortsatt utveckla vetenskapen. Fördelarna av att vara främst inom detta fält har lett till anseende och global dominans.
Det är karakteristiskt för undervisning och uppfostran att föra vidare kunskap till den unga generationen. Utbildningens mål i alla kulturer, även de med bara muntlig tradition, är att överföra de kunskaper som anses vara de viktigaste i samhället. När det gäller naturvetenskap finns i skolan tre ämnen: fysik, kemi och biologi. Här brukas en tydlig ”historieelementarism”. Man berättar om tidiga upptäckter och håller sig till det som är ”grundläggande” (gammalt). Det kan röra sig om ljusets beskaffenhet, solsystemet inom fysik, eller om det periodiska systemet inom kemi. Man ägnar sig åt det som upptäckts. Varje sådan upptäckt kan liknas vid en seger för västerlandet. Hela den västerländska civilisationen bygger på dessa upptäckter som möjliggjort så mycket för den teknologiska utvecklingen och samhällets modernisering. Skolsystemet för vidare dessa upptäckter och de framställs som framgångar som eleven måste ta del av. Eleven blir objektet för en sorts indoktrinering och västerlandet framstår som segerherrar i det globala spelet om makt och ära. Skolan blir en propagandaapparat som inpräntar att västerlandet har gjort stora framsteg inom vetenskap. Men det är också viktigt att påpeka för eleven att det mesta ännu återstår att upptäcka. Vetenskap är inte bara forna tiders segrar, det är något som fortsätter ständigt och utvecklas. Att ta fasta på detta kan leda till en annan pedagogik. I stället för att fokusera på det förflutna kan man ta sig an den nuvarande forskningen. Vad har då ännu inte upptäckts? En lärare kan nämna det oändliga antalet reaktioner och molekyler inom kemi som återstår att beskriva. Nya material kan skapas i det oändliga. I rymden finns många himlakroppar att kartlägga, det finns mysterier som ännu inte förklarats av vetenskapen. Biokemi och bioelektronik är till största delen outforskade, hjärnans uppbyggnad och funktionssätt är ännu inte förstådda, DNA-forskningen har bara börjat för att ta bara några exempel. Om man väljer att ta upp detta kan undervisningen kännas mer levande för eleven. Kanske uppstår ett intresse för vetenskapen om den framställs som en ständigt pågående process. Kanske skapas en vilja att delta i utvecklingen. Det kan vara en variant av det jag menar borde utgöra skolsystemet; behandlandet av dagens media, politik etc. som en naturlig del i undervisningen. Om vetenskapsämnena i skolan framställer forskningsläget som att allt har upptäckts, eller det mesta, uppstår lätt ett avståndstagande. Det blir till något färdigt och statiskt. Tar man med det oupptäckta öppnas en värld där utvecklingen idag sker, en dynamisk värld med oskrivet slut. Detta är heller inte, enligt min mening, mindre propagandamässigt än de ”segrar” som normalt avhandlas i skolan. Stimulera till forskning och lärande gynnar den västerländska civilisationen lika mycket. Det finns inga ideologiska hinder att ta upp det oupptäckta. Det blir intressantare för eleven och västerlandets vetenskap får större attraktionskraft än om enbart gamla framgångar utgör kursplanen. |
Arkiv
September 2018
Kategorier
Alla
<span id="blogportalstats" title="166361"></span>
<script type="text/javascript"> (function() { var s = document.createElement('script'); s.type = 'text/javascript'; s.async = true; s.src = 'https://www.bloggportalen.se/BlogPortal/js/stats/blogstat.js'; var x = document.getElementsByTagName('script')[0]; x.parentNode.insertBefore(s, x); })(); </script> |