May 15th, 2017

Språkundervisning är ofta utan innehåll

Undervisning i främmande språk (speciellt tredje-språk) kan lätt bli ointressant för vissa elever. Ofta rör det sig om översättningar av enkla, (ibland uppfattade som meningslösa), ord och fraser och elementär grammatik.

​I inga av dessa fall tillförs eleven något som kan kallas information. I viss mening lär sig eleven ingenting. Inga utökade kunskaper blir resultatet av sådan undervisning. Man koncentrerar sig på färdigheten, på att öva sig fram till en gradvis ökande kompetens.

Att säga vad man heter, lära sig hur man säger vad klockan etc. kan av vissa uppfattas som banalt. Att lära sig vad exempelvis ”katt” heter på det främmande språket är inte heller att överföra någon ny kunskap. Eleven vet redan vad en katt är. Det är inget nytt.

Ibland kan man tänka sig att eleven tillförs information, kunskaper som till exempel rör det studerade språkets kultur, historia, geografi etc. Det är då inte specifikt språkkunskaper men kan vara relevant eftersom kännedom om den främmande kulturen är ett av målen med undervisningen, att bekanta sig med den, bara det att det anses vara något som ska ske långt i framtiden efter många års studier.  Det tror jag är att vänta för länge.

Man kan ta det på svenska om man tycker att det är för svårt för eleven att läsa eller höra det på det främmande språket. Det blir då ett avbrott i det språkcentrerade stoffet och kan vara stimulerande och intressant om det görs på rätt sätt.

Det är också möjligt att presentera en informationstext (en text kanske är mer lättförståelig än talat språk, man har tid att stanna upp, översätta ord, etc.) på det främmande språket. Ofta kan en sådan text paradoxalt nog vara lättare att förstå än de elementära språkövningarna. Vissa ord är desamma i flera språk och en informativ text kan använda sådana. Som exempel kan nämnas ”musik” (musique på franska, music på engelska) litteratur (littérature på franska, literature på engelska). Text är också ett internationellt ord.

Orden kan således vara lätta att förstå. Även grammatiken kan vara enkel. En berättande text använder ofta bara verb i tredje person. Presens och perfekt är de vanligaste verbformerna. Sådan text använder ofta ord som böjs regelbundet. Det är talspråket som är mest oregelbundet.
​
En text som innehåller något som kan uppfattas som intressant eller viktigt behöver således inte vara svårare att förstå än vardagligt tal. Med en liten ordlista är det möjligt att översätta den. En annan sak är att sådan text enligt min mening kan tas med redan tidigt i lärogången. Det behöver inte vara något som man ska vänta med tills eleven har lärt sig alla böjningsformer eller byggt upp ett stort ordförråd.