En lärare kan med fördel ägna tid i klassrummet åt att berätta om ämnet som ska studeras. Det kan vara som introduktion eller som en fristående informativ lektion. Läraren kan också studera på egen hand för att bättre behärska sitt ämne.
Det är främst vetenskapsämnen inom SO och NO som lämpar sig för detta. Dessa ämnen har en lång historia, det finns mycket att förtälja. Historien går ibland tillbaka till antiken. Fysik, biologi och kemi är grekiska ord. Ett ämne som funnits i urminnes tider är astronomi även om det ofta mer rörde sig om astrologi; sällan användes någon regelrätt vetenskaplig metod. Samhällsvetenskap utvecklades i de flesta fall långt senare. Sociologi uppstod på 1800-talet liksom psykologi. Geografi går tillbaka till antiken. Ekonomi blev ett studieämne på 1700-talet. När man ska beskriva ett ämnes historia blir det ofta en upptäckternas historia. Viktiga rön markerar framsteg och en utvecklingshistoria uppstår. Ämnet vetenskapshistoria är för övrigt i sig en vetenskap som blev autonom på 1900-talet. Vetenskapshistoria är ett exempel på en utveckling mot specialisering inom ämnet historia. Detta fenomen förekommer i alla discipliner. T.ex. kan kärnfysik och kvantfysik härledas ur upptäckten av atomkärnan och de förhållanden som kännetecknar den; specialämnen tillkom som svarade mot nya behov inom forskarvärlden. Inom kemi har biokemi utvecklats och inom biologi molekylärbiologi. Ämnen överlappar ofta varandra vilket är ett annat kännemärke för vetenskapernas utveckling. Inom medicin används både kemi, biologi och genetik. De fysikaliska lagar som reglerar atomkärnan har påverkan på de kemiska ämnen de är en del av och då kommer man in på det kemiska området. En översikt (det kan bara bli en översikt) över ett läroämnes historia leder oundvikligen fram till dagens situation. En redogörelse för forskningsläget idag kan vara på sin plats där eleven får reda på de senaste upptäckterna och det som vetenskapsmännen jobbar med i nuläget. Ett skolämne har också sin historia. Många ämnen har det undervisats i länge och inslag kan ha många år på nacken. Det kan vara upplysande både för eleven och för läraren att få distans till skolämnet och det som det undervisas i, vad som står i kursplanen. Inom sekundärundervisningen speciellt har traditioner uppstått som kan vara svåra att ta avstånd från. Det kan också vara intressant för eleven att höra om utbildningsvägar. Hur blir man kemist, fysiker, matematiker? Vad ska man läsa? Hur ser arbetsmarknaden ut? Hur många behöver utbildas i varje ämne? Ska man läsa på universitetet? Vilka kurser finns det? Med sådana typer av information kan en länk skapas mellan eleven och samhället när det gäller undervisningen i ett ämne. Kanske kan större intresse och förståelse skapas hos eleven och bättre kännedom om vetenskap bli följden.
0 Comments
1800-talet framstår i skolhistorien som en viktig period. Det var då de nationella, allmänna och obligatoriska skolsystemen skapades. I Sverige inrättades en tudelning, den så kallade parallellskolan. Allmogens barn läste i folkskolan medan borgarnas barn erbjöds en annan skolform: läroverket.
Sekundärundervisningen sköttes helt av läroverken och därmed var denna undervisning skild från folkskolan. Det var i sekundärundervisningen som vetenskap, konst och främmande språk odlades. I folkskolan läste man kristendom, svenska, matematik och en del andra ämnen som t.ex. historia och geografi. Om sekundärundervisningen var ämnad för borgarnas barn kan man undra varför inte ämnen som ekonomi, juridik eller politik ingick i läroplanen. Dessa var ju ämnen som skulle kunna passa dem som kontrollerade handel, var representerade i riksdagen och som ledde kampen i tidningarna mot kungamakten. Ursprunget till skolsystemet som växte fram på 1800-talet låg i franska revolutionen ideal och bl.a. dess krav på jämlikhet. Dessa tog sig sedermera uttryck i viljan att skapa en skola för alla. Jämlikheten skulle råda i samhället. Men strävan efter jämlikhet för borgarna kanske var en vilja att likställas med adeln. Därför läste man i läroverken ämnen som konst, litteratur, främmande språk och vetenskap. De ville höja sig, sträva uppåt för att kunna jämföra sig med adeln. Skolan blev en arena för denna borgarnas strävan; att socialt stiga i graderna, att uppnå ett liv som adel, i lyx och med obegränsade ekonomiska resurser, ett liv som kunde ägnas åt konst och vetenskap. Ett tecken på att detta stämmer är att referenser till yrkesliv helt saknas i skolan. Det är som om eleverna i framtiden skulle leva som rentiärer och endast ägna sig åt aktiviteter som har prestige och glans. Språkkunskaper ska användas under resor utomlands (grand tour) och studier företas endast för deras egen skull. Borgarnas skolsystem inom sekundärundervisningen är helt inriktad på att främja kunskaper som inte behövs när man ska tjäna sitt uppehälle. Eleven än i dag lider av detta. Få saker tas upp i skolan som kan vara till nytta när man ska ta sig fram i samhället. Tanken att eleven i framtiden ska ha ett yrkesliv antyds över huvud taget inte. Detta är till förfång för eleven. Det innebär att nödvändiga kunskaper ignoreras och att eleven inte lär sig fungera i samhället. En adelsman hade sin försörjning tryggad. Dagens elev är inte så priviligierad. Livet som adelsman går inte att föra på något djupare sätt idag. Det tillhör en förfluten epok. Tänk bara på utbildningen för en adelsman. Denne hade privatlärare (vilket skolan inte har råd att erbjuda alla idag), och viktiga ingredienser i utbildningen var dans, fäktning, ridning. Ofta var det kunskaper inom krigskonsten som premierades och det bästa var att göra tjänst vid hovet för att sedan utbilda sig till officer. Denna epok är förbi. Nu krävs andra kunskaper. Skolsystemet borde införa ämnen som informerar, som instruerar och som hjälper eleven i det framtida livet. Ämnen som t.ex. juridik, ekonomi, media, politik behövs i skolan för att den ska vara relevant och intressant att gå i. Många inom reformpedagogiken (progressive education) ägnar stor uppmärksamhet åt att studera eleven. I Rousseaus efterföljd ska elevens personliga utveckling följas. Det blir studier i hur inlärning går till, hur elevens sinnen utvecklas, hur den uppfattar kunskaper och hur den tillgodogör sig dem. Ofta delas elevens, barnets, utveckling in i olika faser och undervisningen anpassas till dem. Man kan nämna Maria Montessori eller Rudolf Steiner som exempel på sådana reformpedagoger.
Mot dessa inriktningar kan man ställa ett perspektiv där man studerar lärarens psykologi. Vad vill läraren lära ut? Vilka kunskaper prioriteras? Hur ska undervisningen gå till? I stället för elevens psykologi studeras hur läraren tänker och agerar. Man kan nämna flera särdrag som utmärker lärarens psykologi. Man kan tala om ett socialt övertag. Läraren vet mer genom sin utbildning och livserfarenhet. Moraliska aspekter kan nämnas, läraren får en uppfostrande roll. Den moraliska dimensionen finns också i det att demokratiska värderingar som till exempel respekten för mänskliga rättigheter ska genomsyra skolan. En sådan fostrande tendens, speciellt i sekundärundervisningen, kan spåras i den begränsning av antalet kunskaper som lärs ut. Kanske är lärdomen för eleven att inget i livet är gratis. Eleven ska läsa läxor, vara lydig, tala och skriva när de blir tillsagda och ta till sig det fåtal kunskaper som ingår i läroplanen. Eleven ska slita och därmed ”förtjäna” kunskaper och information. Kunskap (information) är en vara vilket bland annat betyder att den inte frånhänds villigt. Läraren håller inne med vad den vet och vill egentligen lära ut så lite som möjligt. Åtminstone ska eleven ”betala” med att göra övningar och lyssna på lektionerna. Den som besitter kunskaper vill inte dela med sig av dem, då förloras övertaget. Därför undanhålls eleven det mesta av den kunskap som finns. Tanken, som är vanlig bland reformpedagoger, att eleven själv ska utgöra källan till kunskap kan sättas i samband med denna ekonomiska aspekt av undervisning. Eleven ska själva berätta, skriva, hålla presentationer, leta fakta etc. Den kunskap som läraren skulle kunna förmedla förtigs för det mesta och lärs aldrig ut. Alla förutsättningar finns för att med den moderna teknologin bredda kunskaperna, utöka dem för att göra dem mera heltäckande. Man kan leta fram bättre exempel och utan att kräva motprestationer presentera fler aspekter och vinklar av ett ämne. Digitaliseringen och lättillgängligheten som den medför kommer kanske att påverka skolan i riktning mot ett mer mångfacetterat kunskapsinnehåll. Då blir skolan rikare och intressantare för eleven. Låt skolan bli mer generös i sin behandling av eleven när det gäller kunskaper. Den snålhet som finns i den mänskliga naturen och lärarens och läroplanens rädsla för att förlora övertaget får inte dominera i skolan. |
Arkiv
September 2018
Kategorier
Alla
<span id="blogportalstats" title="166361"></span>
<script type="text/javascript"> (function() { var s = document.createElement('script'); s.type = 'text/javascript'; s.async = true; s.src = 'https://www.bloggportalen.se/BlogPortal/js/stats/blogstat.js'; var x = document.getElementsByTagName('script')[0]; x.parentNode.insertBefore(s, x); })(); </script> |