​Ibland hörs sägas att det förflutna är viktigt att studera. Det lär oss om samtiden. Man säger också att detta är möjligt på grund av att människorna ständigt är desamma; de uppför sig på samma sätt, deras psyke är detsamma, de sociala relationerna är desamma och därför uppstår en tillvaro i det förflutna som liknar vår.

Detta är en viktig anledning till varför historia alltid har varit viktigt i skolväsendet. Historia tar stor plats och det samtida negligeras.

Tankegången kännetecknar det som brukar kallas humanism. Under renässansen (renässanshumanism) uppmanades att man skulle gå tillbaka till de antika källorna och lära av dem. Senare, på 1800-talet uppstod den s.k. nyhumanismen som vurmade för det antika Grekland. Denna nyhumanism var viktig i utförandet av det moderna skolväsendet.

Men om människan och hennes livsvillkor alltid är desamma kan man göra det omvända och gå från det nuvarande för att sedan tillämpa det på det förflutna.

På många sätt vore ett sådant tillvägagångssätt berikande både för eleven och historikerna. Källäget är väsentligt bättre när det gäller samtiden, man kan ta reda på mer än när det gäller det som hänt för länge sedan. Mängden information om dagens värld överträffar vida det som finns om t.ex. medeltiden eller antiken. Man kan ta del av medieflödet, göra intervjuer och söka på offentliga arkiv när det gäller samtiden. Sådant är omöjligt när det gäller det avlägsna förflutna.

Historieämnet i skolan handlar främst om politisk historia. Ofta rör det sig om berättelser om envåldshärskare, militära konflikter och politiska intriger. De källor som finns berör ofta sådana ämnen. Kunskaper om livet utanför maktens boningar får man mera sällan.

Maktanalys brukar vara ett ämne där man lär ut att dagens värld är densamma som gårdagens. Ett typiskt sätt att tänka är att varje makthavare i grunden är en renässansfurste likt den som beskrivs i Machiavellis ”Fursten”, skriven på 1500-talet. I den ger Machiavelli råd till en makthavare och beskriver hur denne borde tänka och agera. Han menade att härskaren borde undvika moraliska betänkligheter och ideal och endast tänka på sig själv, vara pragmatisk och se till sin egen maktposition. Detta tänkesätt har gett namn åt adjektivet ”machiavellisk”. Går man från det förflutna till det nuvarande skulle Löfvén då vara en dagens machiavellisk furste.

Använder man metoden att gå från det nuvarande och först sedan gå till det förgångna uppstår en annan kunskap. Kanske studier i Löfvéns arbetssituation skulle lära något om renässansfurstens. Likheter framträder. Löfvéns värld med ministrar, rådgivare, lobbyister, opionslägen etc. kanske kan överföras till renässansens tid.

Ett annat exempel kan vara folkens livsbetingelser. Kanske är de alltid delvis desamma. Att studera dagens situation för befolkningen kan leda till insikter om hur man levde förr. En bonde idag kanske lever ungefär som en bonde levde förr. En stad är en stad, ett hem är ett hem.

Övningen blir en jämförelseakt som kan vara intressant för eleven. Likheter kan skönjas men även skillnaderna kan vara relevanta att ta upp.
​
Man kan genom denna metod komma fram till hur det kan ha sett ut i det förflutna. Om källor saknas får man ta till andra sätt att närma sig historien . Att resonera genom jämförelse mellan nu och då kan vara kreativt och fruktbart. Skillnaderna och likheterna mellan jämförda fenomen berikar förståelsen. Istället för att gå från det förgångna till nuet blir nuet det första studieobjektet. Kunskaperna om det förflutna kommer i andra hand. Både samtiden och historien skulle förstås bättre och levandegöras. Metoden skulle kunna användas utan att historiekunskaperna för den skull blir mindre.

En vanlig tanke om skolan när man blivit äldre är hur lite man kommer ihåg. Alla de där timmarna man suttit i skolbänken och lyssnat på läraren, alla de prov man läst på till tycks bortkastade.

Speciellt tänker man på fakta. Årtal, namn, glosor, etc. har glömts bort. Hela skolgången verkar förfelad. Man har lärt sig läsa och skriva och det är allt. Viss räkning kan man men de färdigheter som lärts in i senare årskurser behärskas inte längre.

Kanske kommer man ihåg mer med informativ pedagogik. Läraren ger en bakgrund, belyser ämnet ur olika vinklar, jämför mellan olika företeelser, orienterar, informerar med stöd av olika läroämnen.

Som exempel på en informativ lektion kan man ta en lektion om Shakespeare, kanske i ämnet engelska eller i ett samlat konstämne (som jag förordar).

Läraren kan börja med en lista på Shakespeares pjäser. Här finns de välkända klassikerna plus andra som inte blivit lika berömda. Shakespeares liv och den epok han levde i kan beröras. Sedan kan man nämna några av de mest kända karaktärerna i hans pjäser. Pjäserna analyserar ofta en människotyp, t.ex. den svartsjuke i Othello eller den onde i Richard den tredje. Handlingen i några pjäser kan sedan gås igenom, t.ex. Romeo och Julia eller Hamlet (dessa kanske eleven har hört talas om). Att vissa monologer har blivit berömda är ett viktigt inslag. Hur Shakespeare bygger upp spänning är en annan ingrediens i undervisningen som kan nämnas. Det finns exempel på dramaturgiska knep. Att Shakespeare sätts upp även idag kan vara intressant. Hur man resonerar som regissör när man gör en ny tolkning kan också vara relevant.

Att informera på detta sätt kan vara en mer effektiv undervisning och leda till större och allsidigare kunskaper än att bara läsa ett utdrag ur en text. Kanske kommer eleven ihåg mer. Fakta som traditionellt brukar ingå som saker som ska pluggas in till prov uteblir inte helt men blir inte det viktigaste. Dessa fakta glömmer man ändå. Att basera undervisningen på fakta är kontraproduktivt och leder till sämre inlärning.

Med en informativ lektion om Shakespeare skapas en viss sorts kunskaper; en känsla för ämnet som koms ihåg länge. Kanske skapas insikter om Shakespeares konstnärskap, en uppfattning om hans plats i litteraturhistorien, en idé om vad teater som konstform med skådespeleri och olika uppsättningar är för något.

När det gäller exemplet citat kan man hävda att dessa glöms bort. Kanske kan man nöja sig med att läsa igenom några av de mest kända citaten, göra en lista av dem och låta eleverna förfoga över dem utan att behöva kunna dem.

En allmän orientering blir följden av en sådan pedagogik. Kunskaperna breddas och eleven får en känsla för konst och teater (och film). Det rör sig inte om att komma ihåg fakta. Det behövs heller inte enligt min mening. Den informativa pedagogiken ger en överblick och skapar förståelse. Kanske blir minnena mer bestående med sådan undervisning. Man brukar säga att bildning är det som man har kvar när man glömt allt man läst. Med informativ pedagogik kan man kanske få denna bildning på ett enklare sätt. Det skulle uppstå en sorts snabbildning. Kunskaperna skulle vara desamma som för den bildade men det skulle gå fortare.

I det traditionella skolsystemet brukar man främst ägna sig åt att studera det som inte förändras. Det grundläggande, det elementära, det avslutade förblir opåverkade av att världen utvecklas. Det viktigaste är det som inte förändras. Detta ska också pluggas in och anses lägga grunden för all kunskap.

Men mycket i världen förändras. Nyhetsflödet är nytt varje dag, mycket måste ständigt uppdateras vilket gör att det är onödigt att lära in det utantill. Det senaste ersätts snart med nya nyheter, det är inte avlutat.

Men att avfärda allt som inte är statiskt eller avslutat är fel väg att gå i skolan. Världens signum är förändring och det borde skolan inte ta avstånd ifrån. Det föränderliga och det komplexa (till skillnad från det elementära) är också intressantare för eleven, mer stimulerande. Och verkligheten beskrivs mer sanningsenligt om det analyseras som något mångfacetterat.

Vad mera är: det eviga kan sägas bo i förändringen. Verkligheten förändras ständigt och blir därför till något stadigvarande och transcendent. Att studera hur förändring sker kan vara något för en skolutvecklare att tänka på. Föränderligheten är evig. Därför ska det studeras.

Ibland menar man att faktakunskaper är det viktigaste och eleven ska kunna dessa fakta utantill. Men om fakta ständigt förändras, hur ska man gå vidare?

Här kan informativ pedagogik komma till hjälp. Information om den samtida verkligheten är en färskvara. Översikter, statistik, opinionsundersökningar och andra hjälpmedel för informativ pedagogik kan leda till en mer allsidig bekantskap med det studerade.

För att illustrera detta kan man kanske fundera kring hur en lektion om världshandeln skulle kunna presenteras (kanske på en ekonomilektion om det hade funnits på schemat, annars kanske i samhällskunskap). Läraren kan ta upp samhällets behov av transporter, leveranser och varuförsörjning. Allt detta måste också planeras för och det blir en lektion i samhällsplanering. Man kan föra på tal tekniska aspekter, utvecklandet av miljövänliga transporter. Även transporter av människor kan informeras om, kollektivtrafik, turism etc.

Allt detta förändras ständigt, med tiden utvecklas nya transportsystem och det känns malplacerat att tvinga eleven plugga in fakta om detta. De siffror man nämner, alla transportslag, lagstiftning etc. har som mål inte en faktainlärning utan ska istället ge en komplettare förståelse av ämnet, lektionerna blir en orientering och allmänna kunskaper om handel och samhällsplanering uppstår.

Eleven lär sig att det går tåg, men inte vilka, vad de kallas eller när de går. Det vore absurt att kräva av eleven att lära in det eftersom detta förändras.

Istället får eleven verktyg att förstå världen. Samtal om handeln i Sverige och världen med olika varor, de vanligaste transportvägarna, den ökande turismen, utvecklandet av grön teknologi,  etc. gör att eleven lär sig om det som förändras och hur olika aktörer handskas med denna nödvändighet.
​
Att lära sig om det som förändras i samtiden, det som inte är avslutat och isolerat från påverkan är något som kan genomsyra skolan i stället för den ”elementaristiska” tendens undervisningen ofta har. Studera det föränderliga kan göra ämnena mer relevanta, mer verklighetstrogna och mer intressanta för eleven.