Jag har på annat håll på denna blogg hävdat (se inlägg från den 17 maj 2018) att de flesta ämnena i skolan är humanistiska. De ägnar sig åt gångna tiders konst, litteratur, vetenskap eller historia. Några studier där samtiden avhandlas eller ämnen som på ett tydligare sätt knyter an till verkligheten saknas.
Detta gör att eleven inte lär känna mycket av den värld som omger den. Innanför skolans väggar studeras saker som eleven inte får någon användning för. De hjälper inte när eleven efter avslutad skolgång ska ge sig ut i samhället för att försörja sig. Skolan alienerar. Den har ett stort ansvar när det gäller bristen på kunskaper om samhället hos eleven. Den förbereder inte för ett liv utanför skolan. Det är som om eleven skulle studera och bilda sig hela livet, inte arbeta. Man kan tala om en humanistisk alienering. Enligt traditionen ska ämnen som lagstiftning, ekonomi, politik, media inte studeras i skolan. Endast humanistiska ämnen tas upp och dessa gör inte eleven någon tjänst när det gäller att förstå samhället eller klara sig i det. Även reformpedagogiken dras med samma inställning. De förordar i stort samma ämnen som den traditionella skolan. Timplanen ligger fast; konst, vetenskap, historia och matematik (som jag hävdar är humanistisk till sin karaktär) föreslås som studieämnen. I t.ex. Waldorf-pedagogiken följs denna modell med speciellt konst som favoritämne. Alieneringen av eleven kan få allvarliga konsekvenser. Eleven känner sig främmande inför samhället vilket skapar en motsättning som kan vara fatal. Det kan leda till ett eleven ogillar samhället. Det man är främmande inför förstår man inte och det är vanligt att man då tar avstånd från det. För en elev som t.ex. går ut grundskolan utan godkända betyg och därmed blir utan gymnasiebetyg kan detta vara förödande. Utan vetskap om hur samhället fungerar står den hjälplös. Arbetsmarknaden, yrkesutbildningar, arbetsrätt, är helt okända för den. Oförberedd har eleven sämre förutsättningar att klara sig än vad som varit fallet om den fått utbildning i mer samhällsnära ämnen. Denna elev ska sedan också rösta och ett ideal som är eftersträvansvärt är väl att skapa elever som förstår hur samhället fungerar, vet vilka lagstiftning som gäller och som kan orientera sig ekonomiskt och politiskt. Att ogilla samhället kan också innebära att eleven inte förstår de möjligheter som finns i det. Samhället kan ses som något fientligt och förtryckande, något som främst innefattar förbud som hindrar människan från att leva fritt. Men det är att inte känna till de möjligheter som finns. Friheterna är många: mötesfrihet, näringsfrihet, yttrandefrihet, mänskliga rättigheter respekteras, etc. Alla har rätt att starta en förening, yttra sig i media, bilda företag. Ett socialt trygghetssystem gör att den absoluta fattigdomen har avhjälpts. Eleven kan söka ett jobb, gå en utbildning, ägna sig åt fritidsintressen, resa fritt. Lagstiftarna har försökt skapa rättvisa lagar, konsumentskydd är reglerad i lag och försäkringar kan öka tryggheten. Dessa kunskaper kan delges eleven under skolgången och förhindra det främlingskap som många känner inför samhället som stammar ur avsaknad av kunskaper. Skolan borde ägna sig åt att förbereda för livet i samhället. Som det nu är har den humanistiska traditionen företräde: eleven blir strandsatt i samhället eftersom den inte besitter insikter om det samtida.
0 Comments
Ibland hörs sägas att det förflutna är viktigt att studera. Det lär oss om samtiden. Man säger också att detta är möjligt på grund av att människorna ständigt är desamma; de uppför sig på samma sätt, deras psyke är detsamma, de sociala relationerna är desamma och därför uppstår en tillvaro i det förflutna som liknar vår.
Detta är en viktig anledning till varför historia alltid har varit viktigt i skolväsendet. Historia tar stor plats och det samtida negligeras. Tankegången kännetecknar det som brukar kallas humanism. Under renässansen (renässanshumanism) uppmanades att man skulle gå tillbaka till de antika källorna och lära av dem. Senare, på 1800-talet uppstod den s.k. nyhumanismen som vurmade för det antika Grekland. Denna nyhumanism var viktig i utförandet av det moderna skolväsendet. Men om människan och hennes livsvillkor alltid är desamma kan man göra det omvända och gå från det nuvarande för att sedan tillämpa det på det förflutna. På många sätt vore ett sådant tillvägagångssätt berikande både för eleven och historikerna. Källäget är väsentligt bättre när det gäller samtiden, man kan ta reda på mer än när det gäller det som hänt för länge sedan. Mängden information om dagens värld överträffar vida det som finns om t.ex. medeltiden eller antiken. Man kan ta del av medieflödet, göra intervjuer och söka på offentliga arkiv när det gäller samtiden. Sådant är omöjligt när det gäller det avlägsna förflutna. Historieämnet i skolan handlar främst om politisk historia. Ofta rör det sig om berättelser om envåldshärskare, militära konflikter och politiska intriger. De källor som finns berör ofta sådana ämnen. Kunskaper om livet utanför maktens boningar får man mera sällan. Maktanalys brukar vara ett ämne där man lär ut att dagens värld är densamma som gårdagens. Ett typiskt sätt att tänka är att varje makthavare i grunden är en renässansfurste likt den som beskrivs i Machiavellis ”Fursten”, skriven på 1500-talet. I den ger Machiavelli råd till en makthavare och beskriver hur denne borde tänka och agera. Han menade att härskaren borde undvika moraliska betänkligheter och ideal och endast tänka på sig själv, vara pragmatisk och se till sin egen maktposition. Detta tänkesätt har gett namn åt adjektivet ”machiavellisk”. Går man från det förflutna till det nuvarande skulle Löfvén då vara en dagens machiavellisk furste. Använder man metoden att gå från det nuvarande och först sedan gå till det förgångna uppstår en annan kunskap. Kanske studier i Löfvéns arbetssituation skulle lära något om renässansfurstens. Likheter framträder. Löfvéns värld med ministrar, rådgivare, lobbyister, opionslägen etc. kanske kan överföras till renässansens tid. Ett annat exempel kan vara folkens livsbetingelser. Kanske är de alltid delvis desamma. Att studera dagens situation för befolkningen kan leda till insikter om hur man levde förr. En bonde idag kanske lever ungefär som en bonde levde förr. En stad är en stad, ett hem är ett hem. Övningen blir en jämförelseakt som kan vara intressant för eleven. Likheter kan skönjas men även skillnaderna kan vara relevanta att ta upp. Man kan genom denna metod komma fram till hur det kan ha sett ut i det förflutna. Om källor saknas får man ta till andra sätt att närma sig historien . Att resonera genom jämförelse mellan nu och då kan vara kreativt och fruktbart. Skillnaderna och likheterna mellan jämförda fenomen berikar förståelsen. Istället för att gå från det förgångna till nuet blir nuet det första studieobjektet. Kunskaperna om det förflutna kommer i andra hand. Både samtiden och historien skulle förstås bättre och levandegöras. Metoden skulle kunna användas utan att historiekunskaperna för den skull blir mindre. I skolan premierades länge kunskaper om antiken. Det kunde röra sig om språkinlärning (främst latin men även grekiska) eller vissa ämnen som nedärvts, som retorik, olika former av matematik. Dessa ämnen ansågs oumbärliga för en god utveckling som människa.
Under renässansen återupplivades dessa kunskaper som under medeltiden inte varit allmänt spridda. På 1800-talet uppstod sedan en ny renässans, nu kallad nyhumanismen. Den ville också ägna sig åt studier av antiken. Ett skolsystem nu grundat på nationens kultur och historia uppstod. I stället för antiken skulle nationens kultur främjas och studeras. Numera har dessa inriktningar minskat i betydelse. Ämnen som historia (även världshistoria) och språk (nu modersmålet eller engelska plus ett tredjespråk) ingår i kursplanen liksom naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga ämnen. Man kan hävda att de flesta ämnena är humanistiska i det att de går tillbaka till antiken eller de nationella skolsystemen. Även ämnen som normalt inte räknas till humaniora kan anses tillhöra det humanistiska fältet. Matematik brukar generellt inte ses som ett humanistiskt ämne. Den används i ämnen som fysik och teknik men är inte humaniora. Men man kan säga att mycket av den matematik som lärs ut är humanistisk, den har utformats av humanister och är en del av arvet från antiken. För det första är inslagen i matematik en sorts förtäckt matematikhistoria. Det som studeras är landvinningar som gjorts under historien, det är således historia i någon mån. För det andra premieras sådant som kan visualiseras (t.ex. geometri eller infinitesimalkalkyl). Det blir till något estetiskt, till något vackert. Att syssla med matematik är en skönhetsupplevelse. Ett inflytande från Pytagoras (”sfärernas harmoni”: tanken att allt är symmetriskt ordnat i universum) eller från Platon (idévärlden där eviga former uppstår) kan skönjas. Genom matematik kan man närma sig det eviga och sköna. Även NO-ämnen har en estetisk dimension. Naturen är vacker och lyder under eviga lagar. Geografi kan också sägas tillhöra denna kategori; floder, berg och sjöar utgör anslående vyer. Endast några enstaka ämnen, som t.ex. samhällskunskap undgår att hamna bland de estetiska, humanistiska ämnena. Men den humanistiska inriktningen passar inte alla, jag skulle vilja hävda att den passar ett fåtal. Humanismen är världsfrånvänd och elitistisk. De flesta elever gynnas inte av den. Att studera t.ex. historia i dess olika former hjälper inte eleven när den ska ge sig ut i samhället och världen. Vilka lagar som styr samhället (i stället för universum) ingår inte i skolsystemet, så eleven är helt okunnig om detta (ämnet juridik skulle kunna råda bot på detta). Även ämnen som ekonomi, politik och media skulle göra eleven mer anpassad och mindre främmande för samhället. Att studera samtiden, det dagsaktuella, slutligen, är något som de humanistiskt präglade ämnena aldrig gör. Den traditionella studiemetoden går ut på att läsa och analysera äldre texter. Filologer har under sekler använt denna metod. Ska man studera samtiden måste andra metoder brukas. Källor som TV-program, radioprogram, film, ska gås igenom. Intervjuer kan göras eftersom de inblandade fortfarande är vid liv. Att studera samtiden och att förmedla rönen till eleven är något som inte görs idag. Men samtiden engagerar mer, den berör mer direkt och eleven känner i högre grad att den är en del av det studerade. Samtiden är framtidens historia. Låt den bli en del av skolsystemet! ,Med social reproduktion brukar man i skolsammanhang mena att elever med högutbildade föräldrar lyckas bra i skolan och läser vidare på universitetet och får välbetalda jobb medan barn med föräldrar från de lägre klasserna lyckas sämre och väljer enklare jobb.
Barn följer i sina föräldrars fotspår. Detta anses vara förkastligt av många, främst på vänsterkanten. Arbetarnas barn tar inte klivet upp till överklassen genom att studera. De gör ingen klassresa. Ändå är arbetarbarn förmodligen lika begåvade som överklassens barn. Skolan kan hjälpa begåvade arbetarbarn att ta steget upp till överklassen genom att studera vidare på universitetet. Detta sker sällan. Ett skäl kan vara att yrkeslivet sällan nämns i skolan. Det som studeras rör inte arbetslivet, kanske för att det är en förberedelse till vidare studier. Det finns i och för sig yrkespraktik på schemat (PRAO, Praktisk Arbetslivsorientering) där eleven får vistas några dagar eller veckor på en arbetsplats, men det är också det enda. Någon fortlöpande information om yrken saknas. Skolan skulle kunna göra mer för att berätta om yrken, om arbetsplatser, om yrkesutbildningar. Eleverna skulle kunna informeras mer om arbetsuppgifter, vilken kompetens som krävs för de olika yrkena. Det skulle då gälla både sådana som kräver högre utbildning och arbetaryrken. Med information om dessa kan eleven stifta bekantskap med andra yrken än de som utövas i hans familj. Eleverna skulle få veta mer om olika yrken och inte känna främlingskap inför sådana som tillhör en annan klass. En annan tanke är att skolan med sin humanistiska ideologi inte nämner den kompetens som krävs i de olika yrkena. Oftast efterfrågas inte boklig lärdom. Social kompetens t.ex. är viktig i många yrken, något som inte alltid premieras i skolan. En som jobbar i en butik behöver kunna vara snabb och serviceinriktad, kunna hantera kunder på ett bra sätt. Sådant förbereds inte för i skolan. Praktiska yrken kräver kunskaper som inte övas i skolan. Unga är intresserade av arbete. Sedan barnsben har de velat bli något när de blir stora. De drömmer om vissa yrken och vill veta mer om dem. Ibland är det så att de inte vet vad de vill bli. De behöver då information och ledning inför framtida yrkesval. Att bredda kunskaperna om vilka yrken som finns, vad man behöver kunna, hur man gör ett bra jobb är viktig information. Insikter om yrken kan enligt min mening motverka social reproduktion. För det mesta väljer eleven att stanna i sin klass för att de inte känner till något annat. Dessa kunskaper om yrken och yrkesutbildningar kan inkorporeras i alla ämnen. Man behöver då berätta inte bara om yrken som kan knytas till något läroämne (t.ex. yrket matematiker när man läser matematik). Man måste även informera om yrken som är mer praktiska. Det blir till en yrkesvägledning och en förberedelse för ett liv i samhället, något mer än bara praktik utanför skolan (PRAO). Kanske kan även klassresor nedåt då oftare förekomma. Bekantskap med de olika yrken som finns, både sådana som kräver högskoleutbildning och de som kräver kortare yrkesutbildning, kan leda till social rörlighet och en skola som är mer i samklang med det övriga samhället. Man kan inte praktiskt utföra många arbeten i klassrummet men man kan prata om dem och informera eleven om olika yrkens existens. |
Arkiv
September 2018
Kategorier
Alla
<span id="blogportalstats" title="166361"></span>
<script type="text/javascript"> (function() { var s = document.createElement('script'); s.type = 'text/javascript'; s.async = true; s.src = 'https://www.bloggportalen.se/BlogPortal/js/stats/blogstat.js'; var x = document.getElementsByTagName('script')[0]; x.parentNode.insertBefore(s, x); })(); </script> |