De flesta ämnen i skolan är humanistiska

I skolan premierades länge kunskaper om antiken. Det kunde röra sig om språkinlärning (främst latin men även grekiska) eller vissa ämnen som nedärvts, som retorik, olika former av matematik. Dessa ämnen ansågs oumbärliga för en god utveckling som människa.

Under renässansen återupplivades dessa kunskaper som under medeltiden inte varit allmänt spridda. På 1800-talet uppstod sedan en ny renässans, nu kallad nyhumanismen. Den ville också ägna sig åt studier av antiken. Ett skolsystem nu grundat på nationens kultur och historia uppstod. I stället för antiken skulle nationens kultur främjas och studeras.

Numera har dessa inriktningar minskat i betydelse. Ämnen som historia (även världshistoria) och språk (nu modersmålet eller engelska plus ett tredjespråk) ingår i kursplanen liksom naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga ämnen.

Man kan hävda att de flesta ämnena är humanistiska i det att de går tillbaka till antiken eller de nationella skolsystemen. Även ämnen som normalt inte räknas till humaniora kan anses tillhöra det humanistiska fältet.

Matematik brukar generellt inte ses som ett humanistiskt ämne. Den används i ämnen som fysik och teknik men är inte humaniora. Men man kan säga att mycket av den matematik som lärs ut är humanistisk, den har utformats av humanister och är en del av arvet från antiken.

För det första är inslagen i matematik en sorts förtäckt matematikhistoria. Det som studeras är landvinningar som gjorts under historien, det är således historia i någon mån.

För det andra premieras sådant som kan visualiseras (t.ex. geometri eller infinitesimalkalkyl). Det blir till något estetiskt, till något vackert. Att syssla med matematik är en skönhetsupplevelse.

Ett inflytande från Pytagoras (”sfärernas harmoni”: tanken att allt är symmetriskt ordnat i universum) eller från Platon (idévärlden där eviga former uppstår) kan skönjas. Genom matematik kan man närma sig det eviga och sköna.

Även NO-ämnen har en estetisk dimension. Naturen är vacker och lyder under eviga lagar.

Geografi kan också sägas tillhöra denna kategori; floder, berg och sjöar utgör anslående vyer. Endast några enstaka ämnen, som t.ex. samhällskunskap undgår att hamna bland de estetiska, humanistiska ämnena.

Men den humanistiska inriktningen passar inte alla, jag skulle vilja hävda att den passar ett fåtal. Humanismen är världsfrånvänd och elitistisk. De flesta elever gynnas inte av den. Att studera t.ex. historia i dess olika former hjälper inte eleven när den ska ge sig ut i samhället och världen. Vilka lagar som styr samhället (i stället för universum) ingår inte i skolsystemet, så eleven är helt okunnig om detta (ämnet juridik skulle kunna råda bot på detta). Även ämnen som ekonomi, politik och media skulle göra eleven mer anpassad och mindre främmande för samhället.

Att studera samtiden, det dagsaktuella, slutligen, är något som de humanistiskt präglade ämnena aldrig gör. Den traditionella studiemetoden går ut på att läsa och analysera äldre texter. Filologer har under sekler använt denna metod. Ska man studera samtiden måste andra metoder brukas. Källor som TV-program, radioprogram, film, ska gås igenom. Intervjuer kan göras eftersom de inblandade fortfarande är vid liv.
​
Att studera samtiden och att förmedla rönen till eleven är något som inte görs idag. Men samtiden engagerar mer, den berör mer direkt och eleven känner i högre grad att den är en del av det studerade. Samtiden är framtidens historia. Låt den bli en del av skolsystemet!