Många av de stora reformpedagogerna, t.ex. Lev Vygotskij, Johann Heinrich Pestalozzi eller Maria Montessori hävdade att kunskap kommer inifrån. Kunskap uppstår inom eleven och eleven ska stimuleras att lära sig själv.
Därmed reduceras lärarens roll till någon som hjälper eleven att uppnå denna kunskap. Läraren ska tillhandahålla verktyg för elevens egen kunskapsutveckling. Maria Montessori tyckte att ”ingen kan lära någon något”. Endast en elev som själv får utveckla sin förmåga att lära sig kan nå kunskap. John Dewey, en annan reformpedagog, menade att undervisningen skulle utgå från elevens egna erfarenheter. På så sätt skulle det inlärda ha en relation till elevens föreställningsvärld. Eleven skulle själv ”upptäcka” rön och slutsatser och därmed lära sig mer. Dessa teorier är enligt min mening felaktiga. Att som Montessori hävda att ingen kan lära någon något är nonsens och går emot allmän sunt förnuft. Det gäller både teoretiska och praktiska ämnen. I Montessoris fall kan det finnas en poäng när det gäller små barn. Dessa lär sig ofta under lek. Att säga exakt hur legobitar ska sättas ihop är kanske förfelat. Då är det bättre om barnet självt lär sig hur man gör, experimenterar och kommer på sätt att gå tillväga. När det gäller Deweys åsikter om elevens erfarenheter som grund för undervisningen så faller de platt till marken eftersom elevens erfarenheter är så få. Eleven har inte levt länge, inte upplevt eller erfarit mycket. Det är en fattig skola som begränsar sig till elevens egna erfarenheter. Det finns en mystik kring hur kunskap uppstår. Traditionellt har det varit filosofiska resonemang som rent spekulativt försökt reda ut hur hjärnan (eller själen) fungerar och hur kunskap uppstår. Den senaste hjärnforskningen har inte heller löst frågan om hur någon lär sig något på bästa sätt. Hjärnans funktionssätt undgår forskningen och än kommer det dröja länge innan den kommit så långt att den kan beskriva hur kunskap uppstår. När man talar om informativ pedagogik kommer lärandet i ett annat ljus. Information kommer med nödvändighet utifrån. Det är yttre stimuli som genererar den ”process” (Vygotskij) som leder till kunskapsinhämtning eller förståelse. Detta yttre kan vara läraren eller ett arbetsmaterial i bokform eller digitalt. Att kunskap uppstår i hjärnan är otvetydigt men något yttre måste sätta i gång denna process. Att låta den äldre eleven ta reda på t.ex. fakta själv är ineffektivt och kan skapa osäkerhet. Eleven vet inte mycket och kan endast med svårighet navigera bland allt material som t.ex. finns tillgänglig på nätet. Egna erfarenheter är otillräckliga och hjälp till självhjälp, att locka eleven till självständigt konstruerad kunskap, är tidsödande. Med informativ undervisning accentueras lärarens roll. Läraren kan berätta om ämnet, nämna alla perspektiv, belysa ur olika vinklar, knyta an till nuet, m.fl. metoder som gör undervisningen intressant och värd att följa. Läraren vet oändligt mycket mer än eleven eftersom läraren har levt längre och studerat. Med hjälp av informativ pedagogik kan eleven lära sig mer och fortare. Och ursprunget till denna kunskap ligger utanför eleven.
0 Comments
Skolan borde berätta ärligt om samtidens stora frågor. I stället blir det ofta oändligt små och perifera frågeställningar som behandlas. Det kan röra sig om matematiska svårigheter eller grammatiska problem.
Dessa är ofta helt konstruerade och används för att övas på och sedan läras in till ett prov. Man kan ibland få för sig att de endast tjänar syftet att få tiden att gå i klassrummet. Ibland rör det sig om övningar där närliggande fenomen ska åtskiljas. Eleven kan bland ihop dem, som det heter och måste lära sig skilja dem åt. Detta är att skapa problem ur ingenting. Det finns ingen social nödvändighet att ta upp sådana saker. Att nämna, i samma andetag, två saker som kan sammanblandas, gör också att eleven fortsätter att blanda ihop dem. Eftersom de inte har någon verklighetsförankring som skulle kunna verka som en återaktualisering kommer eleven fortsätta blanda ihop och har därmed inte lärt sig något. Som exempel kan nämnas skillnaden mellan massa och tyngd, spänning och strömstyrka i fysik. Inom engelsk grammatik t.ex. skillnaden mellan ”shall” och ”will”, i franska skillnaden i användning mellan prepositionerna ”à” och ”en”. Vem kommer ihåg skillnaden vid vuxen ålder? Denna typ av inslag i undervisningen saknar relevans och ägnar tid åt små problem. Mycket tid tas i anspråk för att gå igenom och öva dem. Att hitta på dessa problem, att fokusera på dem och förstora dem gör eleven en otjänst. Det skapar motstånd och minskar skolans legitimitet i elevens ögon. Undvik i stället att riskera sammanblandning. Har man det målet så nämns inte de näraliggande fenomenen samtidigt. Separera dem i stället och låt bli skapa ett problem där inget egentligen finns. Johann Heinrich Pestalozzi hette en inflytelserik reformpedagog som verkade i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Jag har på annat håll på den här hemsidan kritiserat honom för vad jag kallar ”euklidisk elementarism”; metoden att dela upp läroämnen i sina minsta beståndsdelar, elementen, för att sedan kombinera dem och gradvis komma till det mer komplicerade.
Men Pestalozzi hade också andra tankar som är värda kritik. Några av dem har jag hittat i ett citat taget från volym 18 av hans samlade verk (hämtat från M.R. Heaffords bok ”Pestalozzi” sid. 60). Så här lyder citatet: ”Att underordna intellektuell undervisning den moraliska följer direkt av erkännandet av undervisningens grundläggande mål: höjandet av oss själva till en känsla av den inre värdigheten av vår natur och av den rena, högre, gudomliga varelse som finns inom oss” (min övers.). Jag har flera invändningar mot tänkesättet att eleven ska bli gudalik. En sådan tanke kan, för det första, påverka innehållet i undervisningen. Det kan leda till att läraren letar efter eviga ”gudomliga” inslag och exempel, kanske till att ”rena”, ”klara” strukturer tas fram och premieras och att tillämpningar, praktisk verklighet och samtidsperspektiv (historia är vackrare än nuet) inte ingår i undervisningen. Idén att studier gör dig till en bättre människa, gör dig god, placerar dig på en högre nivå än den som saknar utbildning är också, enligt min mening, inte gångbar. En människas moral bestäms inte av utbildningsnivå. Att läsa, skriva och räkna är praktiska färdigheter som inte garanterar moralisk förträfflighet. Både Stalin, Lenin, Pol Pots ledare och nazitidens militärer var utbildade och de var inga moraliska föredömen. Dessutom betyder det faktum att vissa kulturer inte uppfunnit skriftspråket inte att individerna i dessa samhällen saknade värdighet och högtstående moral. Tanken att människor har lika värde ligger i detta. Jag förordar en annan syn på undervisning. Den leder inte uppåt, till något högre eller heligt. Med det jag kallar ”informativ” undervisning orienteras eleven inför kommande utmaningar, förbereds för livet, kunskapsmängden breddas för att eleven ska kunna förstå och delta i samhället. Informativ undervisning är på så sätt horisontell. Den leder inte uppåt. Att ha gått i skola gör dig inte bättre men det förbättrar dina möjligheter att klara dig i livet. Fram för informativ undervisning! Fram för ämnen som säger något om världen vi lever i! Bort med tanken om rena, högre kunskaper som gör dig moraliskt högtstående! Den gör eleven en otjänst i att den inte tar fasta på elevens engagemang i samtiden och inte uppmuntrar och vägleder eleven när den tar initiativ att handla och agera. Med information om jordnära ting kan eleven guidas i sin fortsatta vardag och kanske göra stora saker men inte för den skull vara gudomlig. |
Arkiv
September 2018
Kategorier
Alla
<span id="blogportalstats" title="166361"></span>
<script type="text/javascript"> (function() { var s = document.createElement('script'); s.type = 'text/javascript'; s.async = true; s.src = 'https://www.bloggportalen.se/BlogPortal/js/stats/blogstat.js'; var x = document.getElementsByTagName('script')[0]; x.parentNode.insertBefore(s, x); })(); </script> |