Man kan ifrågasätta enkelheten i mycket som lärs ut i skolan. Det får inte vara för komplicerat, då förstår inte eleven, heter det. Men förenklar man för mycket blir undervisningen vilseledande.
Enkla definitioner av något kan vara missvisande och leda till sämre förståelse hos eleven. På frågan om vad elektricitet är kan ett rätt svar vara ”elektromagnetism”. Men detta ger ingen bred förståelse av fenomenet. Det blir en glosa, en synonym som ska läras in till ett prov. Ett annat exempel är ”vad är syre”? I skolan blir det ett ämne med en viss placering i det periodiska systemet. Parat med några egenskaper hos syret ges höga poäng på ett prov. Men syret har namngivits av forskare, det finns en mänsklig inblandning som inte alltid framkommer i skolan. Ämnet med det atomnumret, med de egenskaperna har studerats, upptäckts och namngivits av vetenskapsmän. Det är ett ämne som kallas för syre. På samma sätt kan många geografiska lokaliteter ges en mänsklig dimension. På frågan ”var ligger Nya Zeeland”? blir svaret placeringen på en världskarta. Men man kan också ställa frågan annorlunda: var ligger platsen som kallas Nya Zeeland, som ”upptäcktes” av James Cook 1769, en upptäckt som sedan följdes av upptäckten av Australien? Om man på detta sätt angriper lärostoffet görs vetenskapen mer mänsklig, mindre abstrakt. Kunskapen är inte given av gud, den har en historia och har skapats av människan. Att benämna saker hör vetenskapen till. Alla kemiska ämnen ska ha ett namn. Alla stjärnor i universum likaså. Eleven blir bekant med vetenskapen som mänsklig verksamhet om läraren undviker enkla definitioner och glosor. Att förklara elektricitet kräver mer än att ge eleven en fras att lära in. Det är svårt och då kan vetenskapshistoria och berättande om vetenskapens praktik underlätta förståelsen. Detta förfaringssätt kan speciellt passa sekundärundervisningen. Då har eleven utvecklat ett kritiskt tänkande och kan uppskatta att se igenom de enkla definitionerna och förklaringarna och ta till sig den komplexa verkligheten. Att såsom är fallet idag kräva att eleverna infogar de inlärda termerna i ett språkligt sammanhang är endast delvis bättre. Det är fortfarande i grunden glosor som lärs in. Således: gör vetenskapen mer mänsklig genom att berätta om vetenskapens historia, om upptäckter och experiment. Den blir mer lättillgänglig och intressant för eleven och i viss mån även mer sanningsenlig.
0 Comments
En vanlig tanke om skolan när man blivit äldre är hur lite man kommer ihåg. Alla de där timmarna man suttit i skolbänken och lyssnat på läraren, alla de prov man läst på till tycks bortkastade.
Speciellt tänker man på fakta. Årtal, namn, glosor, etc. har glömts bort. Hela skolgången verkar förfelad. Man har lärt sig läsa och skriva och det är allt. Viss räkning kan man men de färdigheter som lärts in i senare årskurser behärskas inte längre. Kanske kommer man ihåg mer med informativ pedagogik. Läraren ger en bakgrund, belyser ämnet ur olika vinklar, jämför mellan olika företeelser, orienterar, informerar med stöd av olika läroämnen. Som exempel på en informativ lektion kan man ta en lektion om Shakespeare, kanske i ämnet engelska eller i ett samlat konstämne (som jag förordar). Läraren kan börja med en lista på Shakespeares pjäser. Här finns de välkända klassikerna plus andra som inte blivit lika berömda. Shakespeares liv och den epok han levde i kan beröras. Sedan kan man nämna några av de mest kända karaktärerna i hans pjäser. Pjäserna analyserar ofta en människotyp, t.ex. den svartsjuke i Othello eller den onde i Richard den tredje. Handlingen i några pjäser kan sedan gås igenom, t.ex. Romeo och Julia eller Hamlet (dessa kanske eleven har hört talas om). Att vissa monologer har blivit berömda är ett viktigt inslag. Hur Shakespeare bygger upp spänning är en annan ingrediens i undervisningen som kan nämnas. Det finns exempel på dramaturgiska knep. Att Shakespeare sätts upp även idag kan vara intressant. Hur man resonerar som regissör när man gör en ny tolkning kan också vara relevant. Att informera på detta sätt kan vara en mer effektiv undervisning och leda till större och allsidigare kunskaper än att bara läsa ett utdrag ur en text. Kanske kommer eleven ihåg mer. Fakta som traditionellt brukar ingå som saker som ska pluggas in till prov uteblir inte helt men blir inte det viktigaste. Dessa fakta glömmer man ändå. Att basera undervisningen på fakta är kontraproduktivt och leder till sämre inlärning. Med en informativ lektion om Shakespeare skapas en viss sorts kunskaper; en känsla för ämnet som koms ihåg länge. Kanske skapas insikter om Shakespeares konstnärskap, en uppfattning om hans plats i litteraturhistorien, en idé om vad teater som konstform med skådespeleri och olika uppsättningar är för något. När det gäller exemplet citat kan man hävda att dessa glöms bort. Kanske kan man nöja sig med att läsa igenom några av de mest kända citaten, göra en lista av dem och låta eleverna förfoga över dem utan att behöva kunna dem. En allmän orientering blir följden av en sådan pedagogik. Kunskaperna breddas och eleven får en känsla för konst och teater (och film). Det rör sig inte om att komma ihåg fakta. Det behövs heller inte enligt min mening. Den informativa pedagogiken ger en överblick och skapar förståelse. Kanske blir minnena mer bestående med sådan undervisning. Man brukar säga att bildning är det som man har kvar när man glömt allt man läst. Med informativ pedagogik kan man kanske få denna bildning på ett enklare sätt. Det skulle uppstå en sorts snabbildning. Kunskaperna skulle vara desamma som för den bildade men det skulle gå fortare. Att se till att eleven förstår det studerade är något av det viktigaste i skolan. Det är då kunskap överförs från lärare till elev och det är då som skolans uppdrag är genomfört.
Ofta sker det dock inte. En av följderna blir ofta ointresse. Det man inte förstår finner man ointressant. Detta är en sorts försvarsmekanism hos eleven och den är inte alltid medveten. Läraren kanske inte heller inser att det är brist på förståelse hos eleven som skapar ointresset. Det kan tolkas som lathet, inbilskhet eller moralisk underlägsenhet. En annan reaktion kan vara avståndstagande från skolan. Om man inte förstår känner man sig förfördelad eller sårad. Eleven tar avstånd från undervisningen som motreaktion. En tredje reaktion kan vara att eleven känner sig dum. Detta är också något som bör undvikas i skolan. Att känna sig dum är ingen positiv känsla och stimulerar inte till inlärning. I motsats till allt detta står det positiva som det innebär att förstå, att begripa. Traditionellt brukar man ägna sig åt att lösa mindre, elementära problem, som t.ex. grammatiska sådana eller enkel matematik. Att förstå något större brukar inte vara på skolschemat. Förståelse av något större kan med lätthet skapas med berättande pedagogik i ämnen som jag menar saknas; t.ex. inom media, juridik, ekonomi, politik, teknik. Här kan förståelse av större företeelser förmedlas. Elementära problem brukar ofta vara behäftade med risker för sammanblandning eller vara så konstruerade att de inte beskriver verkligheten på ett korrekt sätt. Att frångå den traditionen tror jag är viktigt. För ett ungt sinne kan effekten bli betydande när något stort inses, något som har bäring på samtiden och verkligheten. Det blir en ögonöppnare och leder till att eleven stimuleras till egen aktivitet. Ökad förståelse innebär också att elevens självkänsla ökar. En aktivare elev och en bättre studiemiljö kan bli följden om eleven upplever att viktiga ämnen tas upp och förklaras. Skolan kan därmed upplevas som intressantare och mer lärorik när det studerade förstås. En varaktig tillfredsställelse och lärdom för livet kan bli resultatet. Att förändra traditioner kan göras på flera sätt. Ett kan vara att ifrågasätta de vanligaste metaforerna som används för att beskriva något och föreslå en annan.
Inom undervisning finns flera klassiska metaforer. En del ser undervisning som ”odling” där varje elev är en planta som ska vårdas men även tuktas för att växa och blomstra. Detta kan ta lång tid, plantan växer långsamt. En annan metafor som är vanlig är den om att undervisning är ett byggande. Byggandet sker med möda och tar lika lång tid som odlandet av plantan. Varje moment i undervisningen, enligt denna metafor, utgör en byggsten och kunskaperna läggs på varandra till att forma en stor konstruktion där allt vilar på grundstenarna. Det elementära, grundstenarna, blir då de viktigaste kunskaperna utan vilka allt rasar samman. Men att det elementära skulle vara grundläggande byggstenar är en felaktig uppfattning. Snarare rör det sig om fragment som fallit från byggnadens fasad (om man stannar vid metaforen). De utgör enstaka nedslag i det samlade stoffet. De ger inga perspektiv eller förståelse. De är ingen grund utan är ett godtyckligt urval av enkla fakta. Jag menar att en tredje metafor är mer lämplig att använda för att karakterisera undervisningen: den om att den är tecknandet av en bild. Denna bild måste tecknas i sin helhet, annars ser man inte vad den föreställer och allt blir förfelat. På så sätt skapas en översiktlighet och en bättre uppfattning om de kunskaper som kan tas upp. Konturerna syns och en helhetsbild uppstår. Detta behöver inte ta lång tid. Men man ska inte helt ta bort det elementära, ersätta det med något annat: man ska utöka det med mer kunskaper, mer fakta, fler aspekter, fler insikter; berika det elementära så att en överblick uppstår. Sedan kan man fördjupa sig i utvalda detaljer i bilden för att skapa en större förståelse för något som kan vara intressant och upplysande. På så sätt kan kunskaperna mångfaldigas. Som exempel kan nämnas en möjlig lektion i engelska om William Shakespeare. Att inte bara nämna någon enstaka pjäs utan presentera en lista över all hans produktion ger en helhetsbild. Sedan kan någon enstaka pjäs eller enstaka citat studeras. Inom kemi brukar det periodiska systemet visas upp där alla grundämnen finns uppradade. Mer sällan görs en översikt över alla molekyler eller alla kemiska reaktioner. Inom matematik kan en översikt över alla ekvationer som finns vara upplysande. Ämnets komplexitet och mångfald blir då uppenbar och eleven får en riktigare bild av verkligheten. Det elementära bör utvecklas till något som ger större insikter och förståelse. Att ge hela bilden av något skulle tillfredsställa elevens vilja att förstå och utmana dess inlärningspotential. Detta görs alltför sällan. |
Arkiv
September 2018
Kategorier
Alla
<span id="blogportalstats" title="166361"></span>
<script type="text/javascript"> (function() { var s = document.createElement('script'); s.type = 'text/javascript'; s.async = true; s.src = 'https://www.bloggportalen.se/BlogPortal/js/stats/blogstat.js'; var x = document.getElementsByTagName('script')[0]; x.parentNode.insertBefore(s, x); })(); </script> |