Man kan fråga sig vilket kunskapsideal skolan har. Traditionellt har det länge varit fråga om glosor, böjningsmönster (språk) några enkla övningar i matematik, diverse faktakunskaper i ämnena geografi, historia och naturvetenskap.
Exempelvis kan nämnas ämnet kemi. Här brukar en formel för en molekyl räcka som kunskapsinnehåll. Denna ska läras in för ett prov och upprepas där. Men att repetera formeln för en molekyl är det att kunna något? Vad kan man egentligen när man presterat rätt svar på frågan om formeln på en molekyl på ett prov? Eleven kan formeln men något om molekylen kan den inte. Om molekyler i allmänhet, om typer av molekyler, hur vetenskapen kommit fram till formeln, övergripande kunskaper inom kemin, om det vet eleven ingenting. Mot denna enkla memorering av en kemisk formel (att ”kunna den”) kan ställas den kunskapsmängd skolan skulle kunna överföra om den önskade det. Utökat innehåll skulle skapa större förståelse. Eleven skulle då begripa något om kemi. Begripa, eller förstå, är något annat än att ”kunna”. Det innebär att se till något större. Det kan röra sig om att lära sig hur något hänger ihop, om relationer mellan företeelser, om någots inre logik, om jämförelser med andra fenomen, om funktionssätt i den praktiska verkligheten, om orsak och verkan. I fallet den kemiska formeln skulle en passus om alla formler vara relevant på flera sätt. Dels skulle man kunna ta upp alla sätt att beskriva ett ämne (det finns flera formelsystem), dels skulle den mångfald som finns illustreras om man talade om hur många molekyler som finns totalt. Man skulle kunna redogöra för hur vetenskapen lyckats lista ut formeln och komma in på vetenskapshistoria. Ofta kan ett större intresse uppammas hos eleven om man tar upp något eleven har hört talas om men inte vet så mycket om. Detta kan vidareutvecklas. Eleven kanske då kommer att ”begripa” mer än den gjorde tidigare. Förståelse eller begripande av något kan ofta åstadkommas med kopplingar till andra ämnen såsom ekonomi, juridik, sociologi eller psykologi. Att kombinera ämnesområden är fruktbart. Läraren tvingas sätta den kemiska formeln i ett sammanhang, ett vetenskapligt, historiskt eller socialt sammanhang. På så sätt uppnås, via ett försök att vidga vyerna, lyfta blicken och ta sig an den praktiska verkligheten, en djupare förståelse för kunskapsmomentet. Att förstå, eller begripa, är något annat än bara ”kunna”.
0 Comments
Historiskt har skolsystem i världen premierat utantillinlärning. I den islamska världen lärdes hela koranen ordagrant in av de duktigaste eleverna. I Kina skulle Konfucius skrifter läras in utantill. I den kristna världen spelade bibeln en stor roll och i Sverige skulle katekesen memoreras.
Men även idag är utantillinlärning ett fundament i skolväsendet. Men det är mindre uttalat och mindre känt. Idag ska eleverna lära in vissa kortare moment. Det kan röra sig om glosor, böjningsmönster, regler i algebra, lagar inom naturvetenskap, enklare formler inom kemi. Dessa kunskaper ska läras in specifikt för prov. Dessa prov anses vara ett av skolans viktigaste instrument för inlärning, de ligger till grund för betyg och är egentligen all undervisnings slutmål. ”Vad ska man kunna till provet?” undrar eleverna och visar därmed att de förstått skolans funktionssätt. En negativ följd av metoden med sådana prov är att efter provet så behövs inte kunskaperna studeras mer. Efter provet lägger eleven allt den lärt sig bakom sig. Lärandet är avklarat. Det man lärt sig behöver också sällan kommas ihåg. Eftersom kunskaperna är sådana att de aldrig reaktualiseras, de handlar inte om samtiden, livet eller samhället och är inte pratiskt användbara, så glöms de bort. Ibland är det en medveten, aktiv handling. Eleven har lärt sig något enbart för att klara ett prov. Det är ingen angenäm upplevelse och därför vill eleven inte ha med det mer att göra. Ett bra resultat på provet är kunskapens mål. Att lämna skolan bakom sig och vägra komma ihåg något efter avslutad skolgång är en vanlig reaktion på ett undervisningsväsende som inte är inriktad på kunskaper som betyder något i vardagen och i samhällslivet. Att lära för livet är sällsynt för eleven. Där kan skolan förbättras. Att göra skolans kunskapsurval mer relevant och näraliggande skulle betyda mycket för många. Fram för kunskaper som kan reaktiveras hela livet! Reformpedagoger har under alla tider kritiserat skolan för att lära ut abstrakta saker och för att vara avskärmad från verkligheten. Detta har tagit sig olika uttryck hos olika pedagoger. Ibland har det föreslagits att eleverna ska syssla med praktiskt arbete, t.ex. hantverk eller trädgårdssysslor. Ibland hävdas att eleven inte bara ska läsa sig till kunskapen eller sitta passiv i klassrummet. Alla sinnen bör aktiveras, menar man; syn, hörsel, känsel, luktsinne och smak, och man ska se till att eleven på så sätt får en komplett upplevelse av det studerade och att den lär sig mer.
Men verkligheten är, enligt min mening, så mycket mer än det som direkt kan förnimmas med de fem sinnena. Om eleven, vilket ibland föreslås, går ut ur klassrummet och träder ut i ”verkligheten”(verkligheten ses ibland i skolan som det som finns utanför klassrummet) så ser den trafik (i staden), gator, byggnader, parker. På landsbygden kanske det är mer åkrar och skogar som beskådas. Vill man knyta denna verklighet till skolämnena kan man t.ex. beräkna hastigheten på fordon (fysik eller matematik) rita av ett löv (teckning) eller se hur något faller (gravitationen). Djurliv kan studeras (biologi ) liksom reor och prisändringar (matematik). I kemilaborationer får eleven ta på föremål och öva något praktiskt. Men mycket av verkligheten uppfattas svårligen enbart med enkla sinnesintryck. Eleven kan se en bil på en gata utan att veta hur den fungerar eller hur trafikreglerna är utformade. Här krävs undervisning i teknik och juridik. Att se ett hus säger inget om hur huset byggdes eller vilket arbete som utförs i det (om det är ett kontorshus eller en företagsbyggnad). Att lagstiftning ligger till grund för t.ex. en banks verksamhet kan inte förstå utan att detta nämns. Att promenera utanför fasaden och titta på den ger inga kunskaper. Om man tar exemplet TV, eller ännu hellre” den virtuella verkligheten”, uppstår ett annat problem. Här ser man något, men det är inte verkligheten som visas. Det sedda kan uppfattas som något falskt. För att förstå TV och övriga medier behövs kunskaper som går utöver de som fås genom de fem sinnena. Dessa kan i själva verket lura tittarna. I exemplet TV krävs kunskaper i hur program utformas, hur de spelas in, de olika aktörernas arbetsuppgifter (författare, skådespelare, programledare, producenter, ljussättare, ljudtekniker etc.), tekniken som används, inspelningsplatsens geografiska placering etc. En annan verklighet som inte på ett omedelbart sätt förstås genom de fem sinnena är sociala relationer, maktförhållanden mellan människor eller människors känsloliv. Observationer kan indikera något men långvariga studier krävs för att komma fram till kunskaper som ändå ofta bara blir hypoteser eller gissningar. Olika typer av arbete uppfattas också svårligen genom att gå ut ur klassrummet. Mycket arbete sker bakom lyckta dörrar och insyn i företag och myndigheter är inte vanligt. Ett sätt att berika undervisningen är att muntligt beskriva verkligheten. Man kan invända att eleven då passivt hör med sin hörsel men som introduktion kan detta vara värdefullt och mer effektivt än att ge sig ut i verkligheten fysiskt. Detta kan sedan kombineras med andra studier, t.ex. läsning av olika texter. Man kan också leta rätt på program, videor eller annat material på nätet. På så sätt kan läraren på ett lättfattligt sätt beskriva hur något fungerar och hur olika aktörer agerar ute ”i verkligheten”. I t.ex. kemi motsvarar laborationerna inte den kemi son utförs idag. Skolkemin är föråldrad och kan inte sägas vara representativ för dagens praktik. Mer komplexa laborationer är inte praktiskt möjliga. Återstår då att berätta om, eller på olika sätt visa, komplex praktik inom kemins område. Om den är allsidig och konkret kan information bidra till mer kunskaper om verkligheten än den pedagogik som endast förespråkar praktiskt arbete, utflykter utanför klassrummet eller sådant som direkt uppfattas med de fem sinnena. |
Arkiv
September 2018
Kategorier
Alla
<span id="blogportalstats" title="166361"></span>
<script type="text/javascript"> (function() { var s = document.createElement('script'); s.type = 'text/javascript'; s.async = true; s.src = 'https://www.bloggportalen.se/BlogPortal/js/stats/blogstat.js'; var x = document.getElementsByTagName('script')[0]; x.parentNode.insertBefore(s, x); })(); </script> |