Vad det är att kunna något

Man kan fråga sig vilket kunskapsideal skolan har. Traditionellt har det länge varit fråga om glosor, böjningsmönster (språk) några enkla övningar i matematik, diverse faktakunskaper i ämnena geografi, historia och naturvetenskap.

Exempelvis kan nämnas ämnet kemi. Här brukar en formel för en molekyl räcka som kunskapsinnehåll. Denna ska läras in för ett prov och upprepas där.

Men att repetera formeln för en molekyl är det att kunna något? Vad kan man egentligen när man presterat rätt svar på frågan om formeln på en molekyl på ett prov? Eleven kan formeln men något om molekylen kan den inte. Om molekyler i allmänhet, om typer av molekyler, hur vetenskapen kommit fram till formeln, övergripande kunskaper inom kemin, om det vet eleven ingenting.

Mot denna enkla memorering av en kemisk formel (att ”kunna den”) kan ställas den kunskapsmängd skolan skulle kunna överföra om den önskade det. Utökat innehåll skulle skapa större förståelse. Eleven skulle då begripa något om kemi.

Begripa, eller förstå, är något annat än att ”kunna”. Det innebär att se till något större. Det kan röra sig om att lära sig hur något hänger ihop, om relationer mellan företeelser, om någots inre logik, om jämförelser med andra fenomen, om funktionssätt i den praktiska verkligheten, om orsak och verkan.

I fallet den kemiska formeln skulle en passus om alla formler vara relevant på flera sätt. Dels skulle man kunna ta upp alla sätt att beskriva ett ämne (det finns flera formelsystem), dels skulle den mångfald som finns illustreras om man talade om hur många molekyler som finns totalt. Man skulle kunna redogöra för hur vetenskapen lyckats lista ut formeln och komma in på vetenskapshistoria.

Ofta kan ett större intresse uppammas hos eleven om man tar upp något eleven har hört talas om men inte vet så mycket om. Detta kan vidareutvecklas. Eleven kanske då kommer att ”begripa” mer än den gjorde tidigare.

Förståelse eller begripande av något kan ofta åstadkommas med kopplingar till andra ämnen såsom ekonomi, juridik, sociologi eller psykologi. Att kombinera ämnesområden är fruktbart. Läraren tvingas sätta den kemiska formeln i ett sammanhang, ett vetenskapligt, historiskt eller socialt sammanhang.
​
På så sätt uppnås, via ett försök att vidga vyerna, lyfta blicken och ta sig an den praktiska verkligheten, en djupare förståelse för kunskapsmomentet. Att förstå, eller begripa, är något annat än bara ”kunna”.