En studie i skolsystemet
  • hem
  • om hemsidan
  • kontakt
  • skolsystemetblogg
Bild

skolsystemetblogg

May 22nd, 2017

22/5/2017

0 Kommentarer

 

Kännedom som kunskapsbegrepp

I läroplanen LPO från 1994, som gäller än idag, finns ett avsnitt där fyra olika kunskapsbegrepp nämns. Så här låter det:
”Skolans uppdrag att främja lärande förutsätter en aktiv diskussion i den enskilda skolan om kunskapsbegrepp, om vad som är viktig kunskap i dag och i framtiden och om hur kunskapsutveckling sker. Olika aspekter på kunskap och lärande är naturliga utgångspunkter i en sådan diskussion. Kunskap är inget entydigt begrepp. Kunskap kommer till uttryck i olika former – såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet – som förutsätter och samspelar med varandra. Skolans arbete måste inriktas på att ge utrymme för olika kunskapsformer och skapa ett lärande där dessa former balanseras och blir till en enhet.”
Här finns alltså något som kan tolkas som en inbjudan att ta upp nya idéer, utveckla och förnya begrepp när det gäller kunskapsutveckling i skolan.
Jag berör två frågeställningar i denna text. Den ena är ”vilken typ av kunskap försöker man uppnå när man är informativ? Den andra lyder ”hur förhåller sig den informativa undervisningen till de fyra kunskapsbegreppen som nämns i läroplanen?”
När läraren är informativ blir det med nödvändighet en snabb skiss av ämnet. Eleven får ingen längre exposé, gör inga övningar, får kanske inte ens en läxa. Förtrogenhet kan det alltså inte röra sig om eftersom det inträder efter en längre bekantskap med ämnet.
När det gäller kunskapsbegreppet fakta är det mer problematiskt. Fakta är inte det väsentliga i informativ undervisning. Fakta redogörs för, är en del av stoffet men det är inte i detaljerna, som fakta kan tänkas utgöra, som informativiteten finner sitt uttryck. Fakta finns som delar men prioriteras inte. Det är helheten som är viktigast. Relationer, samband, uppräkningar av idéer etc. kan vara informativt.
Information ger heller ingen större färdighet i något. Färdighet kan sägas vara en praktisk kunskap som övas upp. Den korta tid som ägnas åt information ger inte tillfälle till någon färdighet.
Det närmaste man kan komma något kunskapsbegrepp som nämns i läroplanen är förståelse. Information kan, tror jag, vara en viktig strategi för att skapa förståelse hos eleven. Belysa kortfattat olika aspekter och idématerial kan vara lärorikt. Men djupare förståelse är något som kortfattad information inte kan uppnå.
Alltså är det någon annan typ av kunskap som förmedlas med information. ”Orientering” kan eventuellt vara ett sådant begrepp. ”Inblick” kan vara ett annat. Men det jag ska diskutera främst är begreppet ”kännedom”.
Kännedom är en kunskapsform som det inte talas mycket om. Det är kunskap som inte är detaljer. Det är en allmän kunskap, den ger ett hum om något. Efter information behärskar eleven inte ämnet men kan leta vidare efter mer information om hen är intresserad. Kännedom är en första bekantskap och, om den lyckas, en port in till mer kunskapsinhämtning. Information kan skrivas ned och konsulteras vid behov. Den är inte ”elementaristisk”, d.v.s. man inte går från det enkla till det svåra, från det gamla till det nya eller ser kunskaper som byggstenar. Ingen långsam progression förekommer. Eleven får kunskap fort och kravlöst.
Information är lättfattlig till sin natur och eleven behöver inte anstränga sig för att förstå. Den är bred och allmän och kan användas senare. Informationen kan, eftersom den är aktuell, förändras och det vet eleven som inte behöver lära sig den utantill.
Man kan säga att kännedom uppstår om informationen är så allmänt hållen, tar upp så många olika aspekter, knyter så an till verkligheten att eleven får en bred kunskap om något.
Man kan tillägga att inte bara aktuella ämnen som kan beskrivas informativt. Även exempelvis historiskt stoff kan behandlas informativt. Då blir det dock fråga om att till undervisningen foga uppgifter om t.ex. samtida debatt och forskningsläge och inte enbart uppehålla sig vid skeendet i det förflutna.
0 Kommentarer

May 15th, 2017

15/5/2017

0 Kommentarer

 

Språkundervisning är ofta utan innehåll


Undervisning i främmande språk (speciellt tredje-språk) kan lätt bli ointressant för vissa elever. Ofta rör det sig om översättningar av enkla, (ibland uppfattade som meningslösa), ord och fraser och elementär grammatik.

​I inga av dessa fall tillförs eleven något som kan kallas information. I viss mening lär sig eleven ingenting. Inga utökade kunskaper blir resultatet av sådan undervisning. Man koncentrerar sig på färdigheten, på att öva sig fram till en gradvis ökande kompetens.


Att säga vad man heter, lära sig hur man säger vad klockan etc. kan av vissa uppfattas som banalt. Att lära sig vad exempelvis ”katt” heter på det främmande språket är inte heller att överföra någon ny kunskap. Eleven vet redan vad en katt är. Det är inget nytt.

Ibland kan man tänka sig att eleven tillförs information, kunskaper som till exempel rör det studerade språkets kultur, historia, geografi etc. Det är då inte specifikt språkkunskaper men kan vara relevant eftersom kännedom om den främmande kulturen är ett av målen med undervisningen, att bekanta sig med den, bara det att det anses vara något som ska ske långt i framtiden efter många års studier.  Det tror jag är att vänta för länge.

Man kan ta det på svenska om man tycker att det är för svårt för eleven att läsa eller höra det på det främmande språket. Det blir då ett avbrott i det språkcentrerade stoffet och kan vara stimulerande och intressant om det görs på rätt sätt.

Det är också möjligt att presentera en informationstext (en text kanske är mer lättförståelig än talat språk, man har tid att stanna upp, översätta ord, etc.) på det främmande språket. Ofta kan en sådan text paradoxalt nog vara lättare att förstå än de elementära språkövningarna. Vissa ord är desamma i flera språk och en informativ text kan använda sådana. Som exempel kan nämnas ”musik” (musique på franska, music på engelska) litteratur (littérature på franska, literature på engelska). Text är också ett internationellt ord.

Orden kan således vara lätta att förstå. Även grammatiken kan vara enkel. En berättande text använder ofta bara verb i tredje person. Presens och perfekt är de vanligaste verbformerna. Sådan text använder ofta ord som böjs regelbundet. Det är talspråket som är mest oregelbundet.
​

En text som innehåller något som kan uppfattas som intressant eller viktigt behöver således inte vara svårare att förstå än vardagligt tal. Med en liten ordlista är det möjligt att översätta den. En annan sak är att sådan text enligt min mening kan tas med redan tidigt i lärogången. Det behöver inte vara något som man ska vänta med tills eleven har lärt sig alla böjningsformer eller byggt upp ett stort ordförråd.
0 Kommentarer

May 06th, 2017

6/5/2017

0 Kommentarer

 

Tankar om berättande pedagogik

”Berätta”, ”tala om”, tillföra informativt innehåll utan krav på motprestation är något som inte alltid förekommer på en lektion. Oftare följs en kursbok, det görs muntliga genomgångar av den och det leder sedan till ett prov.
​

Det går lätt att förbereda en berättande lektion med de resurser som finns tillgängliga på nätet. Läraren kan också använda sig av sin livserfarenhet. Läraren har läst tidningar, sett på TV, rest, arbetat, träffat människor, upplevt mycket under många år.

Om läraren ibland ska ”berätta” om något innebär det att blir en aktiv roll för läraren och en passiv roll för eleven. Eleven tar emot kunskaper utan att själv göra så mycket. En sådan pedagogik kan inte upprepas för mycket för då kan det bli enahanda för eleven.
Men ibland kan man göra det. Det blir en typ av katederundervisning som är av godo om det görs på rätt sätt.

Informativt innehåll är sådant som berör olika aspekter av något. Det kan röra sig om t.ex. ekonomiska, social, juridiska eller psykologiska sådana. Man kan gärna ta upp samtida förhållanden. Sådant kräver en bred kunskapsbas som ofta kan inhämtas från personliga upplevelser.

Som exempel kan nämnas litteratur, ett klassiskt skolämne. Är man informativ, berättar man om litteratur med denna pedagogik, d.v.s. tar upp olika aspekter av litteratur; sociala, ekonomiska etc.

Det kan då bli fråga om förlagsverksamhet, läsvanor, konsumtionsmönster, biblioteksväsende, finansiering, statsstöd, bokrecensioner, litterära tidskrifter, kulturprogram i TV och radio, litteratursajter på nätet. etc.
​

Det blir en skillnad från att bara läsa en text!
​
0 Kommentarer

    Arkiv

    September 2018
    Augusti 2018
    Juli 2018
    Juni 2018
    Maj 2018
    April 2018
    Mars 2018
    Februari 2018
    Januari 2018
    December 2017
    November 2017
    Oktober 2017
    September 2017
    Augusti 2017
    Juli 2017
    Juni 2017
    Maj 2017

    Kategorier

    Alla
    Användbarhet
    Berättande Pedagogik
    Betyg
    Bildning
    Det Aktuella
    Det Elementära
    Det Sunda Förnuftet
    Formalbildning
    Förståelse
    Historia
    Humanism
    Information
    Innehåll
    Konst
    Kunskap
    Matematik
    Mening
    Nytta
    Prov
    Reformpedagogik
    Språk
    Statsintresse
    Vetenskap

    RSS-flöde

    ​<span id="blogportalstats" title="166361"></span>
    <script type="text/javascript">
    (function() {
    var s = document.createElement('script'); s.type = 'text/javascript'; s.async = true;
    s.src = 'https://www.bloggportalen.se/BlogPortal/js/stats/blogstat.js';
    var x = document.getElementsByTagName('script')[0];
    x.parentNode.insertBefore(s, x);
    })();
    </script>
Proudly powered by Weebly
  • hem
  • om hemsidan
  • kontakt
  • skolsystemetblogg