May 22nd, 2017

Kännedom som kunskapsbegrepp

I läroplanen LPO från 1994, som gäller än idag, finns ett avsnitt där fyra olika kunskapsbegrepp nämns. Så här låter det:
”Skolans uppdrag att främja lärande förutsätter en aktiv diskussion i den enskilda skolan om kunskapsbegrepp, om vad som är viktig kunskap i dag och i framtiden och om hur kunskapsutveckling sker. Olika aspekter på kunskap och lärande är naturliga utgångspunkter i en sådan diskussion. Kunskap är inget entydigt begrepp. Kunskap kommer till uttryck i olika former – såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet – som förutsätter och samspelar med varandra. Skolans arbete måste inriktas på att ge utrymme för olika kunskapsformer och skapa ett lärande där dessa former balanseras och blir till en enhet.”
Här finns alltså något som kan tolkas som en inbjudan att ta upp nya idéer, utveckla och förnya begrepp när det gäller kunskapsutveckling i skolan.
Jag berör två frågeställningar i denna text. Den ena är ”vilken typ av kunskap försöker man uppnå när man är informativ? Den andra lyder ”hur förhåller sig den informativa undervisningen till de fyra kunskapsbegreppen som nämns i läroplanen?”
När läraren är informativ blir det med nödvändighet en snabb skiss av ämnet. Eleven får ingen längre exposé, gör inga övningar, får kanske inte ens en läxa. Förtrogenhet kan det alltså inte röra sig om eftersom det inträder efter en längre bekantskap med ämnet.
När det gäller kunskapsbegreppet fakta är det mer problematiskt. Fakta är inte det väsentliga i informativ undervisning. Fakta redogörs för, är en del av stoffet men det är inte i detaljerna, som fakta kan tänkas utgöra, som informativiteten finner sitt uttryck. Fakta finns som delar men prioriteras inte. Det är helheten som är viktigast. Relationer, samband, uppräkningar av idéer etc. kan vara informativt.
Information ger heller ingen större färdighet i något. Färdighet kan sägas vara en praktisk kunskap som övas upp. Den korta tid som ägnas åt information ger inte tillfälle till någon färdighet.
Det närmaste man kan komma något kunskapsbegrepp som nämns i läroplanen är förståelse. Information kan, tror jag, vara en viktig strategi för att skapa förståelse hos eleven. Belysa kortfattat olika aspekter och idématerial kan vara lärorikt. Men djupare förståelse är något som kortfattad information inte kan uppnå.
Alltså är det någon annan typ av kunskap som förmedlas med information. ”Orientering” kan eventuellt vara ett sådant begrepp. ”Inblick” kan vara ett annat. Men det jag ska diskutera främst är begreppet ”kännedom”.
Kännedom är en kunskapsform som det inte talas mycket om. Det är kunskap som inte är detaljer. Det är en allmän kunskap, den ger ett hum om något. Efter information behärskar eleven inte ämnet men kan leta vidare efter mer information om hen är intresserad. Kännedom är en första bekantskap och, om den lyckas, en port in till mer kunskapsinhämtning. Information kan skrivas ned och konsulteras vid behov. Den är inte ”elementaristisk”, d.v.s. man inte går från det enkla till det svåra, från det gamla till det nya eller ser kunskaper som byggstenar. Ingen långsam progression förekommer. Eleven får kunskap fort och kravlöst.
Information är lättfattlig till sin natur och eleven behöver inte anstränga sig för att förstå. Den är bred och allmän och kan användas senare. Informationen kan, eftersom den är aktuell, förändras och det vet eleven som inte behöver lära sig den utantill.
Man kan säga att kännedom uppstår om informationen är så allmänt hållen, tar upp så många olika aspekter, knyter så an till verkligheten att eleven får en bred kunskap om något.
Man kan tillägga att inte bara aktuella ämnen som kan beskrivas informativt. Även exempelvis historiskt stoff kan behandlas informativt. Då blir det dock fråga om att till undervisningen foga uppgifter om t.ex. samtida debatt och forskningsläge och inte enbart uppehålla sig vid skeendet i det förflutna.