Reformpedagogiken och verkligheten

Reformpedagoger har under alla tider kritiserat skolan för att lära ut abstrakta saker och för att vara avskärmad från verkligheten. Detta har tagit sig olika uttryck hos olika pedagoger. Ibland har det föreslagits att eleverna ska syssla med praktiskt arbete, t.ex. hantverk eller trädgårdssysslor. Ibland hävdas att eleven inte bara ska läsa sig till kunskapen eller sitta passiv i klassrummet. Alla sinnen bör aktiveras, menar man; syn, hörsel, känsel, luktsinne och smak, och man ska se till att eleven på så sätt får en komplett upplevelse av det studerade och att den lär sig mer.

Men verkligheten är, enligt min mening, så mycket mer än det som direkt kan förnimmas med de fem sinnena. Om eleven, vilket ibland föreslås, går ut ur klassrummet och träder ut i ”verkligheten”(verkligheten ses ibland i skolan som det som finns utanför klassrummet) så ser den trafik (i staden), gator, byggnader, parker. På landsbygden kanske det är mer åkrar och skogar som beskådas.

Vill man knyta denna verklighet till skolämnena kan man t.ex. beräkna hastigheten på fordon (fysik eller matematik) rita av ett löv (teckning) eller se hur något faller (gravitationen). Djurliv kan studeras (biologi ) liksom reor och prisändringar (matematik). I kemilaborationer får eleven ta på föremål och öva något praktiskt.

Men mycket av verkligheten uppfattas svårligen enbart med enkla sinnesintryck.

Eleven kan se en bil på en gata utan att veta hur den fungerar eller hur trafikreglerna är utformade. Här krävs undervisning i teknik och juridik. Att se ett hus säger inget om hur huset byggdes eller vilket arbete som utförs i det (om det är ett kontorshus eller en företagsbyggnad). Att lagstiftning ligger till grund för t.ex. en banks verksamhet kan inte förstå utan att detta nämns. Att promenera utanför fasaden och titta på den ger inga kunskaper.

Om man tar exemplet TV, eller ännu hellre” den virtuella verkligheten”, uppstår ett annat problem. Här ser man något, men det är inte verkligheten som visas. Det sedda kan uppfattas som något falskt. För att förstå TV och övriga medier behövs kunskaper som går utöver de som fås genom de fem sinnena. Dessa kan i själva verket lura tittarna.

I exemplet TV krävs kunskaper i hur program utformas, hur de spelas in, de olika aktörernas arbetsuppgifter (författare, skådespelare, programledare, producenter, ljussättare, ljudtekniker etc.), tekniken som används, inspelningsplatsens geografiska placering etc.

En annan verklighet som inte på ett omedelbart sätt förstås genom de fem sinnena är sociala relationer, maktförhållanden mellan människor eller människors känsloliv. Observationer kan indikera något men långvariga studier krävs för att komma fram till kunskaper som ändå ofta bara blir hypoteser eller gissningar.

Olika typer av arbete uppfattas också svårligen genom att gå ut ur klassrummet. Mycket arbete sker bakom lyckta dörrar och insyn i företag och myndigheter är inte vanligt.

Ett sätt att berika undervisningen är att muntligt beskriva verkligheten. Man kan invända att eleven då passivt hör med sin hörsel men som introduktion kan detta vara värdefullt och mer effektivt än att ge sig ut i verkligheten fysiskt. Detta kan sedan kombineras med andra studier, t.ex. läsning av olika texter. Man kan också leta rätt på program, videor eller annat material på nätet. På så sätt kan läraren på ett lättfattligt sätt beskriva hur något fungerar och hur olika aktörer agerar ute ”i verkligheten”.

I t.ex. kemi motsvarar laborationerna inte den kemi son utförs idag. Skolkemin är föråldrad och kan inte sägas vara representativ för dagens praktik. Mer komplexa laborationer är inte praktiskt möjliga. Återstår då att berätta om, eller på olika sätt visa, komplex praktik inom kemins område.

Om den är allsidig och konkret kan information bidra till mer kunskaper om verkligheten än den pedagogik som endast förespråkar praktiskt arbete, utflykter utanför klassrummet eller sådant som direkt uppfattas med de fem sinnena.