Skolan ska undvika fokusera på åtskillnader

Skolan borde berätta ärligt om samtidens stora frågor. I stället blir det ofta oändligt små och perifera frågeställningar som behandlas. Det kan röra sig om matematiska svårigheter eller grammatiska problem.

Dessa är ofta helt konstruerade och används för att övas på och sedan läras in till ett prov. Man kan ibland få för sig att de endast tjänar syftet att få tiden att gå i klassrummet.

Ibland rör det sig om övningar där närliggande fenomen ska åtskiljas. Eleven kan bland ihop dem, som det heter och måste lära sig skilja dem åt.

Detta är att skapa problem ur ingenting. Det finns ingen social nödvändighet att ta upp sådana saker. Att nämna, i samma andetag, två saker som kan sammanblandas, gör också att eleven fortsätter att blanda ihop dem. Eftersom de inte har någon verklighetsförankring som skulle kunna verka som en återaktualisering kommer eleven fortsätta blanda ihop och har därmed inte lärt sig något.

Som exempel kan nämnas skillnaden mellan massa och tyngd, spänning och strömstyrka i fysik. Inom engelsk grammatik t.ex. skillnaden mellan ”shall” och ”will”, i franska skillnaden i användning mellan prepositionerna ”à” och ”en”. Vem kommer ihåg skillnaden vid vuxen ålder?

Denna typ av inslag i undervisningen saknar relevans och ägnar tid åt små problem. Mycket tid tas i anspråk för att gå igenom och öva dem. Att hitta på dessa problem, att fokusera på dem och förstora dem gör eleven en otjänst. Det skapar motstånd och minskar skolans legitimitet i elevens ögon.
​
Undvik i stället att riskera sammanblandning. Har man det målet så nämns inte de näraliggande fenomenen samtidigt. Separera dem i stället och låt bli skapa ett problem där inget egentligen finns.