Det svenska skolsystemet tillhör det västerländska

Ofta ses skolsystemet som en nationell, svensk, företeelse. Samma sak sker i andra länder. Således pratas det om ett ”finskt” skolsystem eller ett ”franskt”.

Man menar då ofta att det finns historiska skillnader mellan ländernas skolsystem. Det rör sig om olika läroplaner, olika reformhistoria, olika politiska beslut genom historien som rör skolan i respektive land.

Men det nationella skolsystemet är i stort en chimär. Likheterna mellan de olika ländernas skolsystem är större än skillnaderna. Det rör sig om samma ämnen, samma undervisningsmetoder, undervisningen sker i klasser, eleverna börjar och slutar vid ungefär samma ålder, läraren är ensam, undervisningen är obligatorisk etc.

Det handlar i själva verket om ett västerländskt skolsystem som går tillbaka till antiken, ett system som även präglats av kyrkans och humanismens inflytande.

Tanken att de nationella skolsystemen är varianter av samma, västerländska, system är inte så allmänt spridd. Sällan tas det upp i de debatter om skolan som förs. För det mesta behandlas nationella reformer och nationella förslag till omorganisationer.

Dock finns en medvetenhet hos en del forskare. T.ex. används termen ”western education” ibland. Här ses skolan som resultatet av en lång historia som präglat västerlandet och som anammats av de flesta länder i världen. Läs mer om det västerländska skolsystemets spridning i texten "Skolans spridning"  på denna sajt.

Att det internationella skolsystemet existerar bekräftas av det PISA-prov som regelbundet genomförs av OECD ( i 72 länder 2015). Här är det inte bara timplanen som är densamma; även själva innehållet är så till den grad gemensamt att ett prov kan hållas (provet gäller främst naturvetenskap, matematik och läsförståelse).

Att analysera skolsystemet som nationellt är således felaktigt. En sådan analys försvårar också förändringsarbetet. Många av skolans tillkortakommanden bestäms av det västerländska skolsystemets brister. Ska man komma till rätta med alla de problem som vidhäftar den traditionstyngda och obsoleta skolan måste man förstå att skolan var dålig redan från början.

Man måste inse att det är ett globalt uppvaknande som måste till. Ska skolan bli mer uppdaterad, anpassad efter de nu levande elevernas behov, inspirera och instruera måste tänkas nytt på många plan. Att skolan är internationell betyder också att reformarbetet måste vara internationellt. Det är på global nivå som skolan kan reformeras på djupet. Nya ämnen och ny pedagogik måste till för att skolan ska moderniseras och kunna leverera till dagens ungdom.