June 18th, 2017

Det kan vara nytt med historia

Historia kan ibland verka tråkigt för eleven. Det är gamla händelser som berörs som inte längre påverkar nuet. Det behandlade framstår som avslutat och färdigt.

Enligt gängse praxis för historieämnet ska det vara så. Historia måste bli gammalt innan det studeras. Arkiv ska öppnas, minnen ska nedtecknas, biografier skrivas. Först långt efter att händelserna som beskrivs ägt rum kan det studeras.

Men historia behöver inte presenteras som något avslutat eller dött. Historia kan vara levande och nytt.

Inom de flesta vetenskapsgrenar inom historia görs nya fynd som kan tillföra ny kunskap. T.ex. arkeologi eller antropologi är sådana. Jag återkommer till några exempel på detta  senare i texten. I andra fall kan historia utvecklas genom att man riktar uppmärksamhet mot fenomen som inte studerats tidigare. Nya studieobjekt kan skapas. Här kan som exempel nämnas nya aspekter på historia som anläggs av folkens historia (inte bara kungarnas och elitens) eller kvinnohistoria (man intresserar sig för kvinnor i historien). Man har också förnyat historieskrivandet med att ägna sig åt mentalitetshistoria (hur människorna tänkte) eller variera tidsperspektiv och geografiska avgränsningar.

Historia kan således förnyas och kanske verka mer inspirerande för eleven.

Ett exempel på hur nya fynd kullkastar gamla teorier är de upptäckter som gjorts inom arkeologin när det gäller Birka, den vikingatida handelsplatsen vid Mälaren. Genom att kombinera flygscanning, markradar och magnetometrar har man undersökt ett stort område i och omkring staden. Man har t.ex. upptäckt många nya gravar. Det visade sig också att Birka uppstått inte gradvis som ett samhälle som människor efter hand bosatt sig på. I stället pekar fynd på att staden uppstått kring en samling verkstäder. Området var omgärdat av en vall. Historikerna spekulerar kring om det kan ha rört sig om en mur som byggts för att hålla hantverkarna instängda.

Vetenskaplig kunskap inom historia kan således förändras av nya fynd. Vad viktigare är är att den kunskap som presenteras och ofta framställs som säker och evig i själva verket är föränderlig och baseras på rådande bevisläge. Med nya fynd kan ny kunskap uppnås. Nya fynd ger nya teorier.

Ett annat färskt exempel på detta är kunskapen kring människans ursprung. Länge trodde forskarna att den mänskliga arten, homo sapiens, uppstod i Östafrika för cirka 200 000 år sedan. Teorin grundades på att de fynd som gjorts kommer därifrån. Även DNA-forskning har pekat på detta. Nu har nya fynd gjorts i Marocko där kvarlevor från människoliknade varelser hittats som daterats till 300 000 år före Kristus. Teorierna om människans ursprung måste skrivas om och det endast på grund av detta fynd. Nya upptäckter i framtiden kommer troligen innebära att dessa teorier måste revideras på nytt.

Inom alla discipliner råder det läget. Nya fynd, teorier, tolkningar, studieobjekt gör att vetenskapen utvecklas. Vetenskapen är inte statisk, något som ska pluggas in och som gäller i evighet.
​
Om man förklarar denna föränderlighet och komplexitet, går igenom tolkningar och teorier, kan undervisningen bli mer stimulerande. Komplexiteten är verklighetens signum. Enkla ”sanningar”, ”fakta” och säkra bedömningar kan frångås delvis (vissa saker är trots allt bevisbara) och undervisningen göras mer dynamisk.