Ungdomar är konstintresserade

Ungdomar är för det mesta intresserade av konst och litteratur. De lyssnar på musik, tar fotografier, ser på film. Om de spelar spel man kanske kalla det konstkonsumtion. Grafiken är ofta påkostad och genomarbetad.

Det mesta som konsumeras av ungdomar är dagens nutida konst. Eleven lever i nuet och konsumerar det senaste som produceras. Oftast rör det sig om populärkultur, vare sig det är film eller litteratur.

Detta borde skolan ta fasta på.

Men skolan väljer att hellre än att fånga upp dagens konst fokusera på klassiker inom de olika genrerna. Det kan röra sig om konst, klassisk musik eller litteraturklassiker.

Varför gör skolan så? Kanske är det så att skolan anammat tanken att man inte vet vad som är dagens klassiska verk. Tid måste förflyta innan en klassiker utkristalliseras. Ingen vet vad som är dagens klassiker och därför måste man välja gårdagens.

En annan tanke kan vara att eleven ska erbjudas enbart det bästa. Klassiker är garanterat bra och eleven får sig till livs något förstklassiskt. Kanske tror skolan till och med att verkets kvalité smittar av sig på eleven. En klassiker påverkar eleven positivt. Eleven blir en bättre människa av att ta del av en klassiker.

Andra skäl att läsa en klassiker kan vara att bygga upp nationalism eller tanken att man ska ta till sig vad auktoriteter har presterat. Läsa klassiker blir en lektion i lydnad.

Men detta är helt fel tänkt. I stället för att äldre klassiker serveras utan diskussion eller debatt borde elevens konstintresse tas på allvar. Vad som är god konst, den moderna konstens estetik, statusnivån på de olika konstformerna (film anses t.ex. mindre ”fint” än teater), populärmusikens förhållande till den klassiska musiken, huruvida låttexter kan räknas som poesi (Bob Dylan fick som bekant nobelpriset i litteratur), fotografikonstens historia; allt detta kan debatteras i klassrummet.

En viktig ingrediens i ämnet skulle kunna vara att jämföra konst inom olika genrer och konstarter och från olika tidsepoker. Genom att lära ut alla former av konst, både högt och lågt, blir undervisningen intressantare och mer dynamisk.
​
Traditionell konsthistoria och klassikerdyrkan blir till en överhetsideologi. Det gamla ersätter allt det som skulle kunna behandla dagens värld, den som eleven lever i. Att ta upp det nya kräver ett sinnelag som är öppet för konstens mångfald. Att möta elevens intresse för populärkultur kan leda till förståelse för konstens svårfångade väsen.